Proverbios 31
1 Palabras del rey Lemuel, La profecía que le enseñó su madre:
Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.
2 ¿Qué te diré, hijo mío? ¡Oh, hijo de mi vientre! ¿Qué te diré, hijo de mis votos?
Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.
3 No des tu fuerza a las mujeres, Ni tus caminos al que destruye a los reyes.
Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.
4 No es de reyes, oh Lemuel, Ni es de los reyes beber vino, Ni de los gobernantes el licor.
O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;
5 No sea que al beber, olviden lo que se decretó, Y perviertan el derecho de todos los afligidos.
Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.
6 Den el licor fuerte al desfallecido, Y el vino a los de ánimo amargado,
Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;
7 Para que beban y olviden su necesidad, Y ya no se acuerden de su miseria.
Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.
8 Abre tu boca a favor del mudo, Defiende la causa de todos los abandonados.
Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.
9 Abre tu boca, juzga con justicia Y defiende al pobre y al necesitado.
Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.
10 Mujer virtuosa, ¿quién la hallará? Porque su estima sobrepasa largamente a la de las piedras preciosas.
Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.
11 El corazón de su esposo está confiado en ella, Y no carecerá de ganancias.
Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.
12 Ella le dará bien y no mal Todos los días de su vida.
Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.
13 Busca la lana y el lino, Y diligentemente trabaja con sus manos.
Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.
14 Es como la nave del mercader, Que trae su pan desde lejos.
Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.
15 Se levanta cuando aún es noche, Da alimento a su familia, Y la porción asignada a sus criadas.
Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.
16 Evalúa un campo y lo compra, Y del fruto de sus manos planta una viña.
Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.
17 Ciñe con firmeza su cintura, Y esfuerza sus brazos.
Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.
18 Ve que sus negocios van bien. Su lámpara no se apaga de noche.
Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.
19 Aplica sus manos a la rueca, Y sus dedos manejan el huso.
Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.
20 Extiende su mano al pobre, Sí, alarga sus manos al necesitado.
Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.
21 No tiene temor por su familia a causa de la nieve, Porque toda su familia lleva ropas dobles de color escarlata.
Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.
22 Teje tapices para sí. De lino fino y púrpura es su vestido.
Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.
23 Su esposo es conocido en la puerta Cuando se sienta con los ancianos de la tierra.
Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.
24 [Ella] hace ropa de lino y la vende, Y provee cinturones al mercader.
Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.
25 Está vestida de fuerza y dignidad, Y sonríe ante el mañana.
Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.
26 Abre su boca con sabiduría, Y la ley de la clemencia está en su lengua.
Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.
27 Vigila la marcha de su casa, Y no come su pan de ociosidad.
Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.
28 Sus hijos crecen, y la consideran inmensamente feliz, Su esposo también la alaba y dice:
Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.
29 Muchas mujeres hicieron el bien, Pero tú las superaste a todas.
Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.
30 Engañosa es la gracia y vana la hermosura, La mujer que teme a Yavé será alabada.
Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.
31 ¡Denle del fruto de sus manos, Y que sus mismas obras la alaben en la puerta!
Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.
