Proverbios 14
1 La mujer sabia edifica su casa, La necia con sus manos la derriba.
Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
2 El que anda en su rectitud teme a Yavé, Pero el de caminos torcidos lo desprecia.
Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
3 En la boca del necio hay una vara para su espalda, Pero los sabios son protegidos por sus labios.
Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
4 Donde no hay bueyes el establo está limpio, Pero mucho rendimiento hay por la fuerza del buey.
Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
5 El testigo veraz no miente, Pero el testigo falso respira mentiras.
Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
6 El burlador busca la sabiduría y no la halla, Pero el conocimiento es fácil para el que tiene entendimiento.
Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
7 Apártate de la presencia del necio, Porque en él no hallarás palabras de conocimiento.
Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
8 Entender el camino es sabiduría del sagaz, Pero la necedad de los necios es engaño.
Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
9 Se burla el necio del pecado, Pero entre los rectos hay buena voluntad.
De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
10 El corazón conoce su propia amargura, Y en su alegría no participa el extraño.
När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
11 La casa de los perversos será asolada, Pero la morada de los rectos florecerá.
De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
12 Hay camino que al hombre parece derecho, Pero su fin es camino de muerte.
Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
13 Aun entre risas llora el corazón, Y el final de la alegría es tristeza.
Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
14 El insensato se hartará de sus propios caminos, Pero el hombre bueno estará satisfecho con el suyo.
Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
15 El ingenuo cree cualquier cosa, Pero el prudente considera sus pasos.
En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
16 El sabio teme y se aparta del mal, Pero el necio se lanza confiado.
En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
17 El que fácilmente se aíra hará locuras, Y el hombre perverso será aborrecido.
En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
18 Los ingenuos heredan insensatez, Pero el prudente se corona de conocimiento.
De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
19 Los perversos se inclinarán ante los buenos, Y los perversos ante las puertas del justo.
De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
20 El pobre es odiado aun por su vecino, Pero muchos son los que aman al rico.
En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
21 El que menosprecia a su prójimo peca, Pero el que se compadece de los pobres es inmensamente feliz.
Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
22 ¿No yerran los que piensan mal? Pero misericordia y verdad son para los que piensan el bien.
De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
23 En toda labor hay fruto, Pero la palabra solo de labios lleva a la indigencia.
Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
24 Corona de los sabios es su riqueza, Pero la insensatez de los necios es locura.
Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
25 Un testigo veraz salva vidas, Pero el engañador habla mentiras.
Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
26 En el temor a Yavé hay fuerte confianza Que servirá de refugio a los hijos.
Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
27 El temor a Yavé es manantial de vida, Que aparta de las trampas de la muerte.
Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
28 En la multitud de pueblo está la gloria del rey, Y en la falta de pueblo la flaqueza del gobernante.
Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
29 El que tarda en airarse tiene gran entendimiento, Pero el impulsivo exalta la necedad.
Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
30 Un corazón tranquilo es vida para el cuerpo, Pero la envidia es carcoma en los huesos.
Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
31 El que oprime al pobre afrenta a su Hacedor, Pero lo honra el que favorece al necesitado.
Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
32 Por su propia maldad será derribado el perverso, Pero el justo tiene refugio en su muerte.
Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
33 En el corazón del que tiene entendimiento reposa la sabiduría, Aun en medio de necios se da a conocer.
Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
34 La justicia enaltece a una nación, Pero el pecado es afrenta para los pueblos.
Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
35 La benevolencia del rey es para el esclavo prudente, Pero su enojo contra el que lo avergüenza.
En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
