Proverbios 13
1 El hijo sabio acepta la disciplina de su padre, Pero el burlador no escucha la corrección.
En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
2 Del fruto de su boca el hombre comerá el bien, Pero el alma de los traidores se nutre de violencia.
Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
3 El que guarda su boca preserva su vida, Pero al que mucho abre sus labios le vendrá ruina.
Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
4 El alma del perezoso desea, y nada alcanza, Pero el alma del diligente será prosperada.
Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
5 El justo aborrece la palabra de mentira, Pero el perverso es odioso y trae deshonra.
Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
6 La justicia guarda al de perfecto camino, Pero la perversidad arruina al pecador.
Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
7 Hay quienes se enriquecen, y nada tienen, Y hay quienes son pobres, y tienen grandes riquezas.
Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
8 El rescate de la vida del hombre puede ser su riqueza, Pero el pobre no escucha censuras.
Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
9 La luz de los justos brilla de alegría, Pero la lámpara de los impíos se apagará.
De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
10 Con la soberbia solo se provoca contienda, Pero con los que admiten consejo está la sabiduría.
Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
11 Riqueza sin esfuerzo se desvanece, Pero el que recoge con mano laboriosa la aumenta.
Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
12 La esperanza que tarda es tormento del corazón, Pero árbol de vida es el deseo cumplido.
Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
13 El que menosprecia la palabra será destruido, Pero el que teme el mandamiento será recompensado.
Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
14 La enseñanza del sabio es manantial de vida, Que aparta de las trampas de la muerte.
Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
15 El buen entendimiento produce gracia, Pero el camino de los traidores es duro.
Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
16 El sagaz actúa con conocimiento, Pero el necio despliega su insensatez.
En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
17 El mensajero perverso caerá en desgracia, Pero el enviado fiel es medicina.
Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
18 Miseria y oprobio para el que rechaza la corrección, Pero el que acepta la reprensión será honrado.
Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
19 El deseo cumplido deleita el alma, Apartarse del mal es repugnancia a los necios.
När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
20 El que anda con sabios será sabio, Pero el que se reúne con los necios sufrirá daño.
Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
21 La adversidad persigue a los pecadores, Para los justos abunda el bien.
Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
22 La herencia del bueno queda en su familia, Pero la riqueza del pecador está reservada para el justo.
Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
23 El barbecho de los pobres abunda en alimento, Pero es arrasado por falta de justicia.
Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
24 El que detiene el castigo aborrece a su hijo, El que lo ama prontamente lo disciplina.
Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
25 El justo come y sacia su apetito, Pero el estómago de los perversos padece escasez.
Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
