Proverbios 12
1 El que ama la corrección ama el conocimiento, Pero el que aborrece la reprensión es estúpido.
Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
2 El bueno obtendrá el favor de Yavé, Pero Él condenará al hombre de malos designios.
Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
3 El hombre no se afianzará por medio de la perversidad, Pero la raíz de los justos nunca será removida.
Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
4 La mujer virtuosa es corona de su esposo, Pero la que lo avergüenza es como carcoma en sus huesos.
En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
5 Los pensamientos de los justos son rectos, Pero los consejos de los impíos, engaño.
De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
6 Las palabras de los perversos son asechanzas mortales, Pero la boca de los rectos los librará.
De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
7 Se derrumban los perversos y ya no existen, Pero la casa de los justos permanecerá.
De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
8 Según su sabiduría es alabado el hombre, Pero el perverso de corazón será despreciado.
I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
9 Mejor es el poco estimado, Pero que tiene un esclavo, Que el que se alaba y carece de pan.
Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
10 El justo tiene en consideración la vida de su bestia, Pero aun la compasión de los perversos es cruel.
Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
11 El que labra su tierra, se saciará de pan, Pero el que persigue lo vano carece de entendimiento.
Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
12 El perverso codicia el botín de los perversos, Pero la raíz de los justos produce.
Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
13 En la transgresión de sus labios se enreda el perverso, Pero el justo escapará de la aflicción.
Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
14 De lo que uno habla, se saciará, Y por lo que uno hace, le pagarán.
Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
15 El camino del necio es recto ante sus propios ojos, Pero el que escucha el consejo es sabio.
Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
16 La ira del necio es conocida al instante, Pero el prudente pasa por alto la ofensa.
Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
17 El testigo veraz declara lo que es recto, Pero el testigo falso engaña.
Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
18 Hay quien pronuncia palabras como estocadas, Pero la boca de los sabios es medicina.
Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
19 El labio veraz permanece para siempre, Pero la boca mentirosa, solo un instante.
Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
20 Hay engaño en el corazón del que trama el mal, Pero para los consejeros de la paz hay alegría.
De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
21 Ninguna iniquidad es deseada por el justo, Pero los perversos están llenos de mal.
Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
22 Repugnancia es a Yavé el labio mentiroso, Pero su deleite está en los que obran fielmente.
En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
23 El hombre prudente encubre su conocimiento, Pero el corazón de los necios proclama su necedad.
En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
24 La mano del diligente señoreará, Pero la indolente será tributaria.
De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
25 La congoja abate el corazón del hombre, Pero la buena palabra lo alegra.
Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
26 El justo sirve de guía a su prójimo, Pero el camino de los perversos los hace errar.
Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
27 El indolente no asará ni su propia presa. ¡Precioso tesoro del hombre es la diligencia!
Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
28 En la senda de la justicia está la vida, En su sendero no hay muerte.
På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
