Proverbios 1
1 Los proverbios de Salomón, hijo de David, rey de Israel,
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 Para conocer sabiduría y disciplina, Para comprender las palabras de inteligencia,
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 Para recibir disciplina y enseñanza, Justicia, derecho y equidad,
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 Para dar sagacidad al incauto, Y a los jóvenes conocimiento y discreción.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 Oirá el sabio y aumentará el saber, Y el entendido obtendrá habilidades.
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 Entenderá el proverbio y el dicho profundo, Las palabras de los sabios y sus enigmas.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 El principio de la sabiduría es el temor a Yavé. Los insensatos desprecian la sabiduría y la disciplina.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 Escucha, hijo mío, la enseñanza de tu padre, Y no abandones la instrucción de tu madre,
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 Porque hermosa diadema será en tu cabeza Y collar en tu cuello.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 Hijo mío, si los pervertidos te quieren seducir, No consientas.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 Si dicen: Ven con nosotros a tender trampas mortales, Acechemos sin motivo al inocente.
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 Hallaremos objetos valiosos. Llenaremos nuestras casas del botín.
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 Comparte tu suerte con nosotros, Y tengamos todos una sola bolsa.
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 Hijo mío, no andes en el camino de ellos. Aparta tu pie de sus senderos,
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 Porque sus pies corren hacia el mal Y se apresuran a derramar sangre.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 En vano se tiende la red Ante los ojos de las aves.
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 Pero ellos colocan trampas a su propia sangre, Y ante sus propias vidas tienden acechanza.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 Tales son los senderos del que es dado a codicia, La cual quita la vida a los que la tienen.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 La Sabiduría clama en las calles Y da su voz en las plazas.
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 Proclama sobre los muros, Y en las entradas de las puertas pregona sus palabras:
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 Oh simples ¿hasta cuándo amarán la ingenuidad? ¿Hasta cuando los burladores amarán la burla, Los insensatos aborrecerán el saber?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 ¡Regresen ante mi reprensión, Y les manifestaré mi espíritu, Y les haré conocer mis palabras!
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Pero por cuanto llamé y rehusaron. Extendí mi mano, y no hubo quién escuchara.
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 Desecharon todo mi consejo, Y no quisieron mi reprensión.
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 Yo también me reiré cuando llegue su calamidad Y me burlaré cuando los alcance lo que temen.
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 Cuando lo que temen venga como destrucción, Su calamidad llegue como un remolino de viento Y vengan sobre ustedes tribulación y angustia.
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Entonces me llamarán, y no responderé, Me buscarán, pero no me hallarán,
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 Por cuanto aborrecieron el conocimiento Y no escogieron el temor a Yavé.
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 No quisieron mi consejo Y menospreciaron toda reprensión mía.
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 Entonces comerán el fruto de su camino Y se saciarán de sus propios consejos.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 El descarrío de los simples los matará, Y la dejadez de los necios los destruirá.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 Pero el que me escuche vivirá confiadamente Y estará tranquilo, sin temor al mal.
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
