Lamentaciones 5
1 Acuérdate, oh Yavé, de lo que nos sucedió. Ve y mira nuestro oprobio.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Nuestra heredad pasó a extraños, Nuestras casas a extranjeros.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Somos huérfanos, sin padre. Nuestras madres son como viudas.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Tenemos que pagar el agua que bebemos. Pagamos también nuestra leña.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Los que nos siguen están sobre nuestras nucas. Trabajamos y no tenemos descanso.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Tuvimos que someternos a Egipto y a Asiria Para tener suficiente pan.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Nuestros antepasados pecaron, no existen. Nosotros cargamos sus iniquidades.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Unos esclavos nos dominan. No hay uno que nos libre de su mano.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Para conseguir nuestro pan arriesgamos nuestras vidas A causa de la espada en la región despoblada.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Nuestra piel arde como un horno A causa de los ardores del hambre.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Violaron a las mujeres en Sion, A las doncellas en los pueblos de Judá.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Los magistrados fueron colgados de las manos, Y los ancianos no fueron respetados.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Los jóvenes trabajan en la piedra del molino, Y los niños se tambalean bajo el peso de la leña.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Los ancianos se fueron de la puerta. Los jóvenes abandonaron su música.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Cesó la alegría de nuestros corazones. Nuestra danza se convirtió en duelo,
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 La corona cayó de nuestra cabeza. ¡Ay de nosotros, porque pecamos!
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 A causa de esto nuestro corazón está enfermo. A causa de estas cosas se nublan nuestros ojos.
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 Porque la Montaña Sion está desolada, Y las zorras se pasean por ella.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Sin embargo Tú, oh Yavé, permaneces para siempre. Tu trono es de generación en generación.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 ¿Te olvidarás para siempre de nosotros? ¿Nos abandonarás tanto tiempo?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Oh Yavé, devuélvenos a Ti, Y seremos restaurados. Renueva nuestros días para que sean como los de antaño.
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 A menos que nos hayas desechado por completo, Y estés sumamente airado contra nosotros.
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
