Job 9
1 Entonces Job respondió:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Ciertamente yo sé que es así. ¿Pero cómo puede un hombre justificarse ante ʼElohim?
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
3 Aunque uno quiera disputar con Él, no le podría responder una vez entre 1.000.
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
4 Él es sabio de corazón y poderoso en fortaleza. ¿Quién se endureció contra Él y salió ileso?
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
5 Arranca las montañas con su furor, y no saben quién las trastornó.
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
6 Sacude la tierra de su lugar y estremece sus columnas.
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
7 Él manda al sol, y no brilla. Coloca sello a las estrellas.
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
8 Él solo extendió el cielo, y camina sobre las olas del mar.
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
9 Él hizo la Osa, el Orión, las Pléyades y las secretas cámaras del sur.
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
10 Él hace cosas grandiosas, inescrutables, y maravillas incontables.
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11 Ciertamente pasa junto a mí y no lo veo. Si pasa adelante de mí, no lo percibo.
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12 Si Él arrebata, ¿quién lo resistirá? ¿Quién le dirá: Qué haces?
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
13 ʼElohim no reprime su ira. Bajo Él se abaten los que ayudan a los soberbios.
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14 ¡Cuánto menos yo puedo replicarle, al rebuscar palabras frente a Él!
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15 A Él yo, aunque sea recto, no me atrevo a responder. Más bien imploro la clemencia de mi Juez.
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16 Si lo invoco, y Él me responde, no podría creer que me oye.
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17 Porque me quebranta con una tormenta y multiplica mis heridas sin causa.
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
18 No me deja recuperar aliento, mas bien me llena de amarguras.
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19 Si apelo a la fuerza, ¡ciertamente Él es poderoso! Y si acudo al juicio, ¿quién lo convocará?
Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
20 Si me declaro justo, mi boca me condenará. Aunque sea intachable, Él me declarará perverso.
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
21 Soy intachable, sin embargo, no me conozco a mí mismo. Desprecio mi vida.
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22 Todo es una misma cosa. Por tanto digo: Él destruye al intachable y al perverso.
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
23 Si el azote mata de repente, Él se burla de la desesperación del inocente.
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24 La tierra es entregada en manos de los perversos. Él cubre los semblantes de sus jueces. Si no es así, ¿entonces, quién?
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
25 Mis días son más veloces que un corredor. Huyeron. No vieron el bien.
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
26 Se deslizaron como botes de junco, como el águila que se lanza sobre su presa.
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
27 Si digo: Olvidaré mi queja, mudaré mi semblante y me alegraré,
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28 entonces me turban todos mis dolores. Sé que no me tendrás como inocente,
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
29 y que soy declarado perverso. ¿Para qué entonces me fatigo en vano?
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
30 Aunque me lave con agua de nieve, y limpie mis manos con lejía,
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
31 aún me hundirás en el lodo, y mis ropas me repugnarán.
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
32 Porque Él no es hombre como yo para que le responda, y vayamos juntos a juicio.
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
33 No hay un árbitro entre nosotros que coloque su mano entre los dos,
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
34 que quite su vara de sobre mí para que no me espante su terror.
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
35 Entonces yo hablaría y no le temería. Pero yo mismo no estoy en esa condición.
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
