Job 41

1 ¿Puedes tú sacar con un anzuelo el cocodrilo, atar con una cuerda su lengua?

Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?

2 ¿Pondrás una soga en su nariz, y perforarás con garfio su quijada?

Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?

3 ¿Se acercará a ti con palabras sumisas o te hablará con lisonjas?

Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?

4 ¿Hará un pacto contigo para que lo tomes como esclavo perpetuo?

Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?

5 ¿Jugarás con él como con un pájaro? ¿Lo atarás para entretener a tus niñas?

Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?

6 ¿Los comerciantes harán negocio por él? ¿Lo cortarán en trozos entre los mercaderes?

Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?

7 ¿Podrás abrirle el cuero con lancetas, o su cabeza con arpones?

Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?

8 Pon tu mano sobre él. Recuerda la batalla con él. No lo volverás a hacer.

Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.

9 Ciertamente la esperanza de esta pelea queda frustrada. Un hombre desfallece con solo verlo.

Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.

10 Nadie se atreve a despertarlo. ¿Entonces quién puede estar en pie delante de Mí?

Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?

11 ¿Quién me dio primero a Mí, para que Yo le restituya? Todo lo que hay debajo del cielo es mío.

Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.

12 No guardaré silencio acerca de sus miembros, ni de su gran fuerza ni de su excelente figura.

Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.

13 ¿Quién levanta la primera capa de su envoltura y penetra a través de su doble coraza?

Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?

14 ¿Quién abre la parte posterior de su boca rodeada de dientes espantosos?

Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.

15 Sus fuertes escamas son su orgullo, cerradas entre sí como firme sello,

Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.

16 tan unidas la una con la otra que ni el aire pasa entre ellas.

Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.

17 Están soldadas, cada una a su vecina, trabadas entre sí, no se pueden separar.

Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.

18 Su estornudo lanza destellos de luz. Sus ojos son como los párpados de la aurora.

När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.

19 De la parte posterior de su boca salen llamaradas y se escapan centellas de fuego.

Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.

20 De sus fosas nasales sale vapor como el de una olla que hierve al fuego.

Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.

21 Su aliento enciende los carbones. Salen llamaradas de las partes posteriores de su boca.

Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.

22 En su nuca se asienta la fuerza. Ante él cunde el terror.

På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.

23 Los pliegues de su carne son compactos. Están firmes en él y no se mueven.

Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.

24 Su corazón es duro como la piedra, como la piedra inferior de un molino.

Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.

25 Cuando se levanta, tiemblan los valientes, y por el quebrantamiento, retroceden.

När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.

26 La espada no lo alcanza, ni la lanza, ni la lanceta, ni la flecha, ni la lanza arrojadiza.

Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.

27 Para él el hierro es como pasto, y el bronce, madera carcomida.

Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.

28 No lo ahuyentan las flechas. Las piedras de la honda le son como rastrojo.

Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;

29 Los garrotes le son como hojarasca. Se burla del brillo del arma arrojadiza.

ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.

30 Por debajo tiene conchas puntiagudas, se extiende como un trillo sobre el lodo.

På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.

31 Hace lo profundo del mar hervir como una olla. Lo convierte como una olla de ungüento.

Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.

32 Detrás de él brilla una estela de agua como barba encanecida.

Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.

33 Nada hay semejante a él sobre la tierra. Fue hecho exento de temor.

Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.

34 Menosprecia todo lo elevado. Es rey de todos los hijos del orgullo.

På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.