Job 4
1 Entonces intervino Elifaz temanita:
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Si intentamos razonar contigo te será molesto. Pero, ¿quién puede refrenarse de hablar?
Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
3 Ciertamente tú enseñabas a muchos y fortalecías las manos débiles.
Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
4 Tus palabras levantaban al que tropezaba y afirmabas las rodillas decaídas.
dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
5 Pero ahora te sucede a ti. Te desalientas, te tocó a ti y te turbas.
Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
6 ¿No es tu temor a ʼElohim tu confianza, y la integridad de tus procedimientos tu esperanza?
Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
7 Te ruego que recuerdes: ¿Quién pereció jamás por ser inocente? ¿Dónde fueron destruidos los rectos?
Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
8 Según veo, los que aran iniquidad y siembran aflicción, las cosechan.
Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
9 Por el aliento de ʼElohim perecen, y por el soplo de su ira son consumidos.
för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
10 El rugido del león, la voz fiera de la leona y los dientes de sus cachorros son quebrados.
Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
11 El león viejo perece por falta de presa, y los cachorros de la leona se dispersan.
Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
12 Entonces un mensaje me llegó a hurtadillas, y mi oído percibió un susurro de él
Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
13 en inquietantes visiones nocturnas, cuando el sueño profundo cae sobre los hombres.
När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
14 Un terror se apoderó de mí, y todos mis huesos se estremecieron.
då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
15 Al pasar un espíritu frente a mí se eriza el pelo de mi cuerpo.
En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
16 Se detiene, pero no distingo su semblante. Una apariencia está delante de mis ojos, hay silencio… y oigo una voz reposada:
Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
17 ¿Será el hombre más justo que ʼElohim? ¿El hombre, más puro que su Hacedor?
»Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
18 Ciertamente en sus esclavos no confía, y a sus ángeles atribuye insensatez.
Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
19 ¡Cuánto más los que viven en casas de barro cimentadas en el polvo serán desmenuzados por la polilla!
huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
20 Entre la mañana y la tarde son destruidos, y sin que alguno se dé cuenta, perecen para siempre.
när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
21 ¿No les son arrancadas las cuerdas de sus tiendas? En ellas mueren, pero no adquirieron sabiduría.
Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»
