Job 39
1 ¿Sabes tú cuándo paren las cabras monteses? ¿Asististe al parto de las venadas?
Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
2 ¿Puedes contar los meses de su preñez y saber el tiempo cuando paren?
Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
3 Se encorvan, expulsan sus crías, se libran de sus dolores de parto.
De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
4 Sus crías crecen, se fortalecen, salen a campo abierto y no vuelven.
Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
5 ¿Quién dio al asno montés su libertad? ¿Quién soltó las ataduras del rebuznante,
Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
6 a cual di el desierto como hogar y tierra salitrosa como vivienda?
Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
7 Se burla del bullicio de la ciudad y no obedece los gritos del arriero,
Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
8 explora las montañas en busca de su pasto y rastrea toda cosa verde.
Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
9 ¿Consentirá el búfalo en ser tu esclavo o pasará la noche en tu establo?
Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
10 ¿Atarás al búfalo al arado con cuerdas? ¿Rastrillará los valles tras ti?
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
11 ¿Confiarás en él porque es robusto y dejarás tu labor a su cuidado?
Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
12 ¿Confiarás en él para que te traiga tu cosecha y reúna el grano en tu era?
Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
13 Las alas del avestruz se agitan alegres, ¿pero son las alas y el plumaje del amor?
Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
14 Abandona sus huevos en la tierra, en el polvo los calienta
Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
15 y se olvida que un pie puede aplastarlos o una bestia salvaje pisotearlos.
Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
16 Es cruel con sus polluelos como si no fueran suyos. No le importa que se pierda su fatiga,
Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
17 porque ʼEloah lo privó de sabiduría y no lo dotó de entendimiento.
Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
18 Pero cuando se yergue en alto, se burla del caballo y su jinete.
Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
19 ¿Diste al caballo su fuerza? ¿Cubriste tú su cuello con una melena?
Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
20 ¿Lo harás brincar como langosta? Su majestuoso resoplido es terrible,
Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
21 escarba en el valle, se regocija en su fuerza, sale a encontrarse con las armas,
Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
22 se ríe del miedo y no se espanta ni retrocede ante la espada.
Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
23 La flecha resuena contra él. Fulguran lanzas y arma arrojadiza,
Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
24 con ímpetu y furor devora la distancia, sin que le importe el sonido de la trompeta.
Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
25 Parece que dice entre clarines: ¡Ea! Olfatea desde lejos la batalla, el grito de los comandantes y el grito de guerra.
För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
26 ¿Vuela el halcón y extiende sus alas hacia el sur por tu sabiduría?
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
27 ¿Por tu mandato se remonta el águila y pone su nido en la altura?
Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
28 Vive y tiene su habitación en la roca, en la cumbre del peñasco, en lugar inaccesible.
På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
29 Desde allí acecha la presa. Sus ojos la divisan desde muy lejos.
Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
30 Sus polluelos chupan la sangre. Donde hay carroña, allí está ella.
Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
