Job 34

1 Eliú continuó:

Och Elihu svarade, och sade:

2 Escuchen, oh sabios, mis palabras, y ustedes, los que saben, escúchenme.

Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;

3 Porque el oído distingue las palabras y el paladar prueba el alimento.

Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.

4 Escojamos lo que es recto y sepamos entre nosotros lo que es bueno.

Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.

5 Porque Job dijo: Yo soy justo. ʼEL me quitó mi derecho.

Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.

6 ¿Debo mentir con respecto a mi derecho? Aunque no cometí transgresión, mi herida es incurable.

Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.

7 ¿Quién hay como Job, quien bebe el desprecio como agua,

Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,

8 quien se va en compañía con los transgresores y camina con los perversos?

Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?

9 Pues afirma: De nada le sirve al hombre deleitarse en ʼElohim.

Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.

10 Por tanto, hombres cuerdos, escúchenme: ¡Lejos esté de ʼElohim la perversidad, y de ʼEL-Shadday la injusticia!

Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;

11 Porque Él paga al hombre según sus obras y hace que cada uno halle según su camino.

Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.

12 Ciertamente ʼElohim no obra perversamente, ni ʼEL-Shadday pervierte la justicia.

Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.

13 ¿Quién le dio autoridad sobre la tierra? ¿Quién le confió todo el universo?

Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?

14 Si Él determina hacer así, retirar para Sí mismo su Espíritu y su aliento,

Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;

15 toda carne perecería juntamente, y el hombre volvería al polvo.

Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.

16 Si tienes entendimiento, escucha esto, escucha el sonido de mis palabras:

Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.

17 ¿Gobernará el que aborrece la justicia? ¿Te atreves a condenar al Justo poderoso,

Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?

18 a Aquél que declara a un rey inútil y perversos a los nobles,

Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?

19 Quien no muestra parcialidad con príncipes, ni considera al rico por encima del pobre? Porque todos ellos son la obra de sus manos.

Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.

20 De repente a medianoche mueren, las gentes se estremecen y ya no están. Los poderosos son derribados y no por mano.

Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.

21 Porque los ojos de Él están sobre las sendas del hombre y observan todos sus pasos.

Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.

22 No hay oscuridad ni sombras donde puedan ocultarse los que hacen iniquidad.

Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;

23 Pues no le impone plazo al hombre, para que comparezca a juicio ante ʼEL.

Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.

24 Él quebranta a los poderosos sin indagar y pone a otros en lugar de ellos.

Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;

25 Por cuanto conoce las obras de ellos, los trastorna en una noche, y quedan deshechos.

Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.

26 Los azota por sus perversidades en un lugar público,

Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;

27 porque se apartaron de seguirlo. No consideraron alguno de los caminos de Él.

Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;

28 Buscaron que el clamor del pobre llegara a Él, y que escuchara el clamor de los afligidos.

Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.

29 Cuando Él da tranquilidad, ¿quién entonces lo inculpará? Si esconde su rostro, ¿quién lo mirará? Esto ocurre tanto con respecto a una nación como con respecto a un hombre,

Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?

30 para evitar que reine el impío e imponga trampas al pueblo.

Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.

31 Porque, ¿alguno le dijo a ʼEL: Generé mi castigo, no pecaré más,

För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.

32 enséñame Tú lo que yo no veo? ¡Si obré mal, no lo haré más!

Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.

33 ¿Retribuirá según tus condiciones, porque tú rechazas las de Él? Si rechazas o si aceptas, Él te retribuirá, no yo. Y si no es así, dí lo que sabes.

Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.

34 Los hombres de entendimiento me lo dirán, y el hombre sabio que me escucha:

Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.

35 Que Job no habló con sabiduría, que sus palabras fueron sin discernimiento,

Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.

36 que Job debe ser probado hasta el límite, porque respondió como los perversos,

Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.

37 y a su pecado añade rebelión. Bate palmas ante nosotros y multiplica sus palabras contra ʼEL.

Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.