Job 32
1 Aquellos tres hombres cesaron de replicar a Job, porque él era justo ante sus propios ojos.
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2 Entonces Eliú, hijo de Baraquel, buzita, de la familia de Ram, se encendió en ira contra Job, porque él se justificaba a sí mismo delante de ʼElohim.
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3 También se enardeció contra sus tres amigos, porque no hallaron respuesta, sin embargo condenaron a Job.
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job
4 Eliú esperó en la disputa con Job, porque ellos eran mayores que él.
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5 Pero al ver Eliú que no había respuesta en la boca de aquellos tres hombres, se encendió en ira.
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6 Eliú tomó la palabra, hijo de Baraquel, buzita: Yo soy menor y ustedes son ancianos. Por eso me abstuve y temí declararles mi opinión.
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7 Yo pensé: La edad debe hablar. El número de años debe enseñar sabiduría.
Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
8 Pero el que le da entendimiento es el espíritu en el hombre, el soplo del ʼEL-Shadday.
Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9 No son sabios los de mucha edad, ni los ancianos entienden justicia.
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10 Por eso digo: ¡Escúchenme! También yo declararé lo que pienso.
Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11 Ciertamente esperé sus palabras, escuché sus razones mientras buscaban qué decir.
Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12 Les presté atención. Ciertamente no hay alguno de ustedes que redarguya a Job y responda sus razonamientos.
Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13 No digan: Hallamos la sabiduría. ʼElohim lo derrotará de manera aplastante, no el hombre.
Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
14 Él no dirigió sus palabras contra mí, ni yo le responderé con las palabras de ustedes.
Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15 Se desconcertaron, ya no responden. Sus palabras los abandonaron.
Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16 ¿Debo esperar porque no hablan, porque cesaron y ya no responden?
Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17 Yo también responderé mi parte. Yo también expresaré mi opinión,
Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18 porque estoy lleno de palabras, y el espíritu me obliga dentro de mí.
Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19 Ciertamente mis órganos internos son como vino sin respiradero y están a punto de reventar como odres nuevos.
Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20 Hablaré y me desahogaré. Abriré mi boca y responderé.
Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21 No haré ahora acepción de personas, ni me permitiré adular a algún hombre,
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22 porque nunca supe adular. De otra manera, mi Hacedor pronto me consumiría.
Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
