Job 3
1 Después de esto Job abrió su boca y maldijo su día.
Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
2 Y Job habló:
Job tog till orda och sade:
3 Perezca el día cuando nací y la noche cuando se dijo: Un varón fue concebido.
Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»
4 Sea aquel día oscuridad. No pregunte ʼElohim desde lo alto por él, ni claridad lo ilumine.
Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
5 Que la oscuridad y las tinieblas reclamen [ese día] para ellas, repose sobre él una nube, llénelo de terror la calina del día.
Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
6 Que la oscuridad se apodere de aquella noche. No se cuente entre los días del año ni aparezca en el número de los meses.
Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
7 Sea esa noche estéril y los gritos de júbilo no penetren en ella.
Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
8 Maldíganla los que maldicen en el día, los que se aprestan a excitar al cocodrilo.
Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
9 Oscurézcanse las estrellas de su alborada. Espere la luz, y no le venga, ni contemple los destellos de la aurora,
Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
10 porque no cerró las puertas de la matriz donde yo estaba, ni escondió la miseria de mis ojos.
eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
11 ¿Por qué no morí yo en la matriz o expiré al salir del vientre?
Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
12 ¿Por qué hallé rodillas que me acogieron y pechos que me amamantaron?
Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
13 Pues ahora yacería tranquilo, dormiría y tendría descanso
Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
14 con reyes y consejeros de la tierra que reedificaron ruinas para ellos,
vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
15 o con príncipes que tuvieron oro, que llenaron de plata sus palacios.
ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
16 ¡Oh! ¿Por qué no fui escondido como aborto, como los fetos que nunca ven la luz?
eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
17 Allí dejan de perturbar los perversos. Allí descansan los de agotadas fuerzas.
Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
18 Allí también los cautivos gozan del reposo, sin oír la voz del capataz.
där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
19 Allí están el pequeño y el grande, y el esclavo está libre de su amo.
Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
20 ¿Por qué se da luz al desdichado, y vida a los de ánimo amargado,
Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
21 a los que ansían la muerte y no les llega aunque la busquen más que tesoros escondidos,
åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
22 a los que se alegran grandemente, y se regocijan cuando hallan la tumba,
åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
23 al hombre para quien su camino está oculto, y a quien ʼElohim tiene acorralado?
varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
24 Porque en lugar de mi pan viene mi suspiro, y mis gemidos corren como aguas,
Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
25 porque me cayó lo que temía y el terror que tenía me aconteció.
ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
26 ¡No tengo paz, ni tranquilidad, ni reposo, sino me vino turbación!
Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
