Job 26
1 Entonces Job respondió:
Job svarade, och sade:
2 ¡Qué bien ayudas al débil y socorres al brazo que no tiene fuerza!
Hvem äst du biståndig? Dem som ingen magt hafver? Hjelper du honom, som ingen starkhet hafver i armenom?
3 ¡Qué útil discernimiento proveíste abundantemente!
Hvem gifver du råd? Dem som intet vet? Och du bär fram dina stora gerningar?
4 ¿Para quién pronunciaste tus palabras? ¿El espíritu de quién se expresó por medio de ti?
För hvem talar du? Och inför hvem går anden ifrå dig?
5 La sombra de los muertos se estremece bajo las aguas y sus habitantes.
De Reser ängslas under vattnen, och de som när dem bo.
Helvetet är bart för honom, och förderfvet hafver intet öfvertäckelse. (Sheol h7585)
7 Él extiende el norte sobre el abismo y cuelga la tierra de la nada.
Han sträcker ut nordet på ingo, och hänger jordena uppå intet.
8 Encierra las aguas en sus nubes y las nubes no se rompen con ellas.
Vattnet samkar han i sina skyar, och skyarna remna icke derunder.
9 Encubre la cara de la luna llena y sobre ella extiende su nube.
Han håller sin stol, och utbreder sin sky derföre.
10 Trazó un círculo sobre la superficie del agua en el límite entre la luz y la oscuridad.
Han hafver satt ett mål om vattnet, intilldess ljus och mörker blifver ändadt.
11 Las columnas del cielo se estremecen y están pasmadas ante su reprensión.
Himmelens stodar skälfva, och gifva sig för hans näpst.
12 Aquieta el mar con su poder, y con su entendimiento rompe la tormenta.
För hans kraft varder hafvet hasteliga stormande, och för hans klokhet stillar sig hafsens höghet.
13 Su soplo despejó el cielo, y su mano traspasó la serpiente cautelosa.
På himmelen varder det klart igenom hans väder, och hans hand drifver bort hvalfisken.
14 Ciertamente estos son solo los bordes de sus caminos. ¡Cuán leve murmullo oímos de Él! Pero el trueno de su poder, ¿quién lo puede entender?
Si, alltså går det till med hans gerningar; men hvad besynnerligit hafve vi derutinnan hört? Ho kan förstå hans magts dunder?
