Job 21
1 Entonces Job respondió:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Escuchen con atención mis palabras, y que sea esto el consuelo que me den.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Tolérenme mientras hablo, y después que hable, búrlense.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 ¿Me quejo ante un hombre? ¿Por qué no se debe impacientar mi espíritu?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Mírenme, asómbrense y coloquen la mano sobre su boca.
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 Cuando lo recuerdo me asombro, y el horror estremece mi carne.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 ¿Por qué viven los perversos, envejecen y son poderosos?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Sus descendientes se establecen con ellos y ante ellos. Sus hijos están ante ellos.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Sus casas están libres de temor. No tienen azote de ʼElohim sobre ellos.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 Su toro fecunda sin fallar, sus vacas paren y no pierden crías.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 Sueltan a sus pequeños como manada y sus hijos andan saltando.
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 Cantan al son del tamboril y el arpa. Se regocijan con el sonido de la flauta.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 Ellos dicen a ʼElohim: Apártate de nosotros. Ni siquiera deseamos el conocimiento de tus caminos.
Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 ¿Quién es ʼEL-Shadday para que le sirvamos, y de qué nos aprovecha que le supliquemos?
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
16 Ciertamente, la prosperidad de ellos no está en sus propias manos. El consejo de los perversos esté lejos de mí.
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 ¿Cuántas veces es apagada la lámpara de los perversos, o su calamidad cae sobre ellos, o ʼElohim les reparte destrucción en su ira?
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 ¿Son como concha de grano trillado llevada por el viento, y como pasto que arrebata la tormenta?
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 Ustedes dicen: ʼElohim guarda la perversidad del hombre para sus hijos. ¡Que ʼElohim le retribuya para que aprenda!
»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 ¡Vean sus ojos su ruina, y beba él mismo de la ira de ʼEL-Shadday!
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 Pues después que muera y acabe la cuenta de sus meses, ¿qué le importa su familia?
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 ¿Puede alguno enseñar conocimientos a ʼElohim, puesto que Él juzga a los que están en las alturas?
»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
23 Un hombre muere en la plenitud de su vigor, completamente tranquilo y en paz,
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 con las cavidades internas llenas de grasa y la médula de sus huesos bien nutrida.
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 Otro muere con el alma amargada, sin comer jamás con gusto.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 Juntamente están tendidos en el polvo, y los gusanos los cubren.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Ciertamente conozco los pensamientos de ustedes, y sus estratagemas contra mí.
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 Sé que dicen: ¿Dónde está la casa del que era poderoso, y la vivienda en la cual vivían los perversos?
I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
29 ¿Por qué no lo preguntan a los viajeros, ni han consultado su respuesta?
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 Porque el perverso es preservado en el día de la calamidad, y se lo excluye del día de la ira.
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 ¿Quién le denuncia en la cara su camino? Y lo que hizo, ¿quién se lo retribuye?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 Porque es conducido al sepulcro, y sobre su tumba se hará vigilancia,
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 y junto a la tumba magnífica se monta guardia. Así, tras él, todo el mundo desfila, y adelante de él, otros sinnúmero.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 ¿Cómo pueden ustedes consolarme con palabras vacías y fútiles, puesto que en sus respuestas solo hay falsedad?
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
