Job 19
1 Entonces Job respondió:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 ¿Hasta cuándo afligen mi alma y me muelen con palabras?
Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
3 Ya me insultaron diez veces. ¿No se avergüenzan de ultrajarme?
Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
4 Si en verdad yo erré, mi error recae sobre mí.
Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
5 Pero si ustedes se engrandecen contra mí, y alegan mi oprobio contra mí,
Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
6 sepan que ʼElohim me trastornó y me envolvió en su red.
så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
7 Ciertamente grito: ¡Violencia! Y no se me escucha. Doy voces, y no hay justicia.
Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
8 Él bloqueó mi camino para que no pase. Puso oscuridad sobre mi senda.
Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
9 Me despojó de mi honor y quitó la corona de mi cabeza.
Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
10 Me destroza por todos lados y perezco. Arrancó mi esperanza como un árbol.
Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
11 Su ira se encendió contra mí. Me considera su enemigo.
Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
12 Llegaron sus tropas unidas, se atrincheran contra mí y acamparon alrededor de mi vivienda.
Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
13 Alejó a mis hermanos de mí. Mis conocidos, como extraños, se apartaron de mí.
Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
14 Me fallaron mis parientes, me olvidan mis amigos.
Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
15 Los que viven en mi casa y mis esclavas me miran como extraño. Soy forastero ante ellos.
Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
16 Llamo a mi esclavo, y no responde. Con mi propia boca tengo que rogarle.
Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
17 Mi aliento fue repulsivo a mi esposa y odioso ante mis propios hermanos.
Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
18 Hasta los niños me desprecian, y al levantarme hablan contra mí.
Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
19 Todos mis amigos íntimos me aborrecen. Los que yo amaba se volvieron contra mí.
Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
20 Mi piel y mi carne se pegan a mis huesos, y quedé solo con la piel de mis dientes.
Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
21 Ustedes, amigos míos, tengan compasión de mí. Porque me golpeó la mano de ʼElohim.
Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
22 ¿Por qué me persiguen como ʼElohim, y no se sacian de escarnecerme?
Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
23 ¡Ojalá mis palabras fueran escritas! ¡Ojalá fueran escritas en un rollo!
Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
24 ¡Que fueran talladas con cincel de hierro y plomo para siempre en la roca!
ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
25 Yo sé que mi Redentor vive, y al fin se levantará sobre el polvo,
Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
26 Después de deshecha mi piel, en mi carne veré a ʼElohim,
Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
27 a Quien veré por mí mismo. Mis ojos lo verán, y no los de otro. Mi corazón desfallece dentro de mí.
Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
28 Porque si la raíz de mi situación está en mí mismo, entonces, ¿por qué dicen ustedes: Persigámoslo?
Men när I tänken: "huru skola vi icke ansätta honom!" -- såsom vore skulden att finna hos mig --
29 ¡Teman ustedes ante la espada! Porque llenos de ira están los castigos de la espada, para que sepan que hay un juicio.
då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
