Job 17
1 Mi alma se agota, mis días se extinguen. El sepulcro está preparado para mí.
Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
2 No hay conmigo sino burladores, y mis ojos se fijan en su provocación.
Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
3 Te ruego, deposita una fianza ante Ti mismo. ¿Quién quiere ser mi garante?
Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
4 Porque cerraste su corazón al entendimiento. Por tanto, no los exaltarás.
Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
5 Al que traiciona a sus amigos por recompensa, les desfallecerán los ojos a sus hijos.
Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
6 Pero Él me convirtió en un refrán de la gente. Soy uno a quien los hombres escupen.
Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
7 Mis ojos se oscurecieron por la angustia, y todos mis miembros son como una sombra.
Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
8 Los rectos se asombran de esto, y el inocente se levanta contra el impío.
Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
9 Sin embargo, el justo se aferra a su camino, y el limpio de manos aumentará sus fuerzas.
Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
10 Pero ahora, vuelvan todos ustedes y vengan acá. Pero entre ustedes no hallaré algún sabio.
Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
11 Mis días pasaron. Mis planes se deshicieron, aun los anhelos de mi corazón
Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
12 que solían cambiar la noche en día. La luz está después de la oscuridad.
Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
13 Si espero, yo sé que el Seol es mi habitación. En la tenebrosidad tengo extendida mi cama. (Sheol h7585)
Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
14 A la descomposición digo: ¡Padre mío! Y al gusano: ¡Madre mía, hermana mía!
Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
15 ¿Dónde está entonces mi esperanza? ¿Quién verá mi bien?
Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
