Job 14
1 El hombre nacido de mujer es corto de días y lleno de perturbaciones.
Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;
2 Brota como una flor, pero es cortado. Pasa como una sombra y desaparece.
lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.
3 ¿Y sobre éste abres tus ojos y lo llevas a juicio contigo?
Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.
4 ¿Quién limpiará lo impuro? ¡Nadie!
Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.
5 Ciertamente sus días están determinados, y el número de sus meses depende de Ti. Tú le fijaste sus límites, de los cuales no pasará.
Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
6 Aparta de él tu mirada y que descanse hasta que complete su día como un jornalero.
vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.
7 Porque para el árbol hay esperanza: Si es cortado, retoñará, y sus ramas no cesarán.
För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå.
8 Aunque debajo de la tierra esté muerto su tronco, y en la tierra envejezca su raíz,
Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen,
9 al recibir el agua reverdecerá, y echará ramas como una planta.
så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.
10 Pero el hombre muere, y queda tendido. Expira el hombre, ¿y dónde está?
Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?
11 Como las aguas se van al mar, y un río se agota y se seca,
Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,
12 así el hombre queda tendido y no se levantará. Hasta que no haya cielo, no será despertado, ni lo levantarán de su sueño.
så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.
13 ¡Ojalá me escondas en el Seol mientras se aplaca tu ira, y me fijes un plazo y te acuerdes de mí! (Sheol h7585)
Ack, att du ville gömma mig i dödsriket, fördölja mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig -- (Sheol h7585)
14 Si el hombre muere, ¿volverá a vivir? Todos los días de mi lucha y servicio esperaré hasta que llegue mi liberación.
fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död! Då skulle jag hålla min stridstid ut, ända till dess att min avlösning komme.
15 Entonces llamarás y yo te responderé. Tendrás afecto a la hechura de tus manos.
Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig; efter dina händers verk skulle du längta;
16 Porque ahora me cuentas los pasos y no das tregua a mi pecado.
ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd.
17 Tienes mi transgresión sellada en un saco. Tú cubres mi iniquidad.
I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning.
18 Pero la montaña cae y se desmorona. Las rocas cambian de lugar.
Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,
19 Las piedras se desgastan con el agua impetuosa que se lleva el polvo de la tierra. Así destruyes la esperanza del hombre.
såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.
20 Prevaleces para siempre contra él, y él se va. Desfiguras su rostro y lo despides.
Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.
21 Sus hijos obtendrán honores, pero él no lo sabrá. Si son humillados, no lo percibirá.
Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.
22 Pero su carne sobre él siente el tormento, y su alma gime por él.
Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.
