< Deuteronomio 9 >
1 ¡Escucha, Israel! Hoy cruzas el Jordán para entrar a desposeer naciones más grandes y fuertes que tú, ciudades grandes y amuralladas hasta el cielo,
Angla, i Israil! Sǝn bügün ɵzüngdin qong wǝ küqlük ǝllǝrgǝ igǝ bolux üqün, sepilliri asmanƣa taⱪixidiƣan qong xǝⱨǝrlǝrni igilǝx üqün, Anakiylarni ⱪoƣlap qiⱪirix üqün Iordan dǝryasidin ɵtisǝn (sǝn ularni bilisǝn, ular toƣruluⱪ «kim Anakiylar aldida turalisun!» dǝp angliƣansǝn).
2 a un pueblo grande y alto, hijos de los anaceos, de quienes sabes y oíste decir: ¿Quién se enfrentará a los hijos de Anac?
3 Por tanto, entiende hoy que Yavé tu ʼElohim es el que pasa delante de ti como Fuego Consumidor. Él los destruirá y los someterá delante de ti para que tú los eches y los extermines rápidamente, como dijo Yavé.
Sǝn bügünki kündǝ xuni bilip ⱪoyƣinki, sening aldingda mangƣuqi Pǝrwǝrdigar Hudayingning Ɵzidur, U yalmap yutⱪuqi ottur; u muxu ǝllǝrni ⱨalak ⱪilidu, aldingda ularni tezdin yiⱪitidu; sǝn ularning tǝwǝlikini igilǝp, Pǝrwǝrdigar sanga eytⱪandǝk ularni tezdin yoⱪitisǝn.
4 Cuando Yavé tu ʼElohim los eche de tu presencia, no pienses en tu corazón: Por mi justicia me trajo Yavé a esta tierra, pues por la perversidad de estas naciones Yavé las echa de delante de ti.
Pǝrwǝrdigar ularni aldingdin ⱨǝydigǝndǝ sǝn kɵnglüngdǝ: «Ⱨǝⱪⱪaniyliⱪim sǝwǝbidin Pǝrwǝrdigar meni zeminni igilǝx üqün uningƣa yetǝklǝp kirdi» demigin; bǝlki xu ǝllǝrning rǝzilliki tüpǝylidin Pǝrwǝrdigar sening aldingda ularni tǝǝlluⱪatidin mǝⱨrum ⱪilidu.
5 No por tu justicia ni por la rectitud de tu corazón entras a poseer la tierra de ellos, sino por la perversidad de estas naciones Yavé tu ʼElohim las echa de delante de ti, y para confirmar la Palabra que Yavé juró a tus antepasados: a Abraham, Isaac y Jacob.
Sǝn ularning zeminiƣa kirip uni igilixing sening ⱨǝⱪⱪaniy bolƣanliⱪingdin yaki kɵnglüngning durusluⱪidin ǝmǝs, bǝlki bu ǝllǝrning rǝzillikidin wǝ Pǝrwǝrdigar ata-bowiliring Ibraⱨim, Isⱨaⱪ wǝ Yaⱪupⱪa ⱪǝsǝm ⱪilƣan sɵzigǝ ǝmǝl ⱪilix üqünmu Pǝrwǝrdigar Hudaying ularni sening aldingda tǝǝlluⱪatidin mǝⱨrum ⱪilidu.
6 Entiende, pues, que no por tu justicia Yavé tu ʼElohim te da esta buena tierra para que la heredes, pues eres un pueblo indómito.
Əmdi xuni bilip ⱪoyƣinki, Pǝrwǝrdigar Hudaying bu yahxi zeminni sanga miras ⱪilƣini sening ⱨǝⱪⱪaniyliⱪingdin ǝmǝs, qünki sǝn ǝsli boyni ⱪattiⱪ bir hǝlⱪsǝn.
7 Recuerda. No olvides que provocaste a ira a Yavé tu ʼElohim en el desierto. Desde el día cuando saliste de la tierra de Egipto hasta cuando entraste en este lugar, fueron rebeldes contra Yavé.
Əmdi sening qɵl-bayawanda Pǝrwǝrdigar Hudayingni ⱪandaⱪ ƣǝzǝplǝndürgǝnlikingni esingdǝ tutⱪin — Uni untuma. Sǝn Misir zeminidin qiⱪⱪan kündin beri taki bu yǝrgǝ kǝlgüqǝ Pǝrwǝrdigarƣa asiyliⱪ ⱪilip kǝlding.
8 En Horeb provocaron a ira a Yavé de manera que se airó contra ustedes para destruirlos.
Silǝr Ⱨorǝb teƣida Pǝrwǝrdigarni ƣǝzǝplǝndürgǝn wǝ Pǝrwǝrdigar silǝrgǝ aqqiⱪlinip, silǝrni ⱨalak ⱪilmaⱪqi boldi.
9 Cuando subí a la Montaña a recibir las tablas de piedra, las tablas del Pacto que Yavé estableció con ustedes, permanecí en la Montaña 40 días y 40 noches sin comer pan ni beber agua.
Xu qaƣda mǝn tax tahtaylarni, yǝni Pǝrwǝrdigar silǝr bilǝn tüzgǝn ǝⱨdǝ tahtaylirini tapxuruwelix üqün taƣⱪa qiⱪⱪanidim; mǝn taƣda ⱪiriⱪ keqǝ-kündüz turdum (mǝn nǝ tamaⱪ yemidim, nǝ su iqmidim);
10 Yavé me dio las dos tablas de piedra escritas con el dedo de ʼElohim, y sobre ellas estaban todas las Palabras que Yavé les dio en la Montaña, desde en medio del fuego, el día de la asamblea.
Xuning bilǝn Pǝrwǝrdigar manga Ɵz barmiⱪi bilǝn pütkǝn ikki tahtayni tapxurdi; ularda Pǝrwǝrdigar taƣda ot iqidǝ silǝrgǝ sɵzligǝn qaƣda, jamaǝt yiƣilƣan küni eytⱪan barliⱪ sɵzlǝr pütülgǝnidi.
11 Al final de los 40 días y 40 noches Yavé me dio las dos tablas de piedra, las tablas del Pacto.
Wǝ xundaⱪ boldiki, ⱪiriⱪ keqǝ-kündüz ɵtüp, Pǝrwǝrdigar manga ikki tax tahtay, yǝni ǝⱨdǝ tahtaylirini bǝrdi.
12 Yavé me dijo: Levántate, baja pronto de aquí, porque tu pueblo que sacaste de Egipto se depravó. Pronto se desviaron del camino que les ordené e hicieron una imagen de fundición.
Wǝ Pǝrwǝrdigar manga: «Ornungdin turƣin, muxu yǝrdin qüxkin; qünki sǝn Misirdin qiⱪarƣan hǝlⱪing ɵzlirini bulƣidi; ular tezla Mǝn ularƣa tapiliƣan yoldin qǝtnǝp ɵzlirigǝ ⱪuyma bir butni yasidi» dedi.
13 Luego Yavé me habló: Miré a este pueblo, y ciertamente es un pueblo indómito.
Pǝrwǝrdigar manga sɵz ⱪilip: «Mǝn bu hǝlⱪni kɵrüp yǝttim; mana, u boyni ⱪattiⱪ bir hǝlⱪtur.
14 ¡Deja que los destruya y borre su nombre de debajo del cielo. Haré de ti una nación más fuerte y grande que ellos!
Meni tosma, Mǝn ularni yoⱪitimǝn, ularning namini asmanning tegidin ɵqürüwetimǝn wǝ xundaⱪ ⱪilip, seni ulardin qong wǝ uluƣ bir hǝlⱪ ⱪilimǝn» — dedi.
15 Di vuelta y bajé de la Montaña que ardía en fuego, con las tablas del Pacto en mis manos.
Mǝn burulup, taƣdin qüxtüm; taƣ bolsa ot bilǝn yalⱪunlawatatti; ikki ǝⱨdǝ tahtiyi ikki ⱪolumda idi.
16 Miré, y ciertamente pecaron contra Yavé su ʼElohim. Se hicieron un becerro de fundición. ¡Pronto se apartaron del camino que Yavé les ordenó!
Mǝn kɵrdüm, mana silǝr Pǝrwǝrdigar Hudayinglar aldida gunaⱨ ⱪilipsilǝr; silǝr ɵzünglar üqün ⱪuyma bir mozayni yasapsilǝr; silǝr tezla Pǝrwǝrdigar silǝrgǝ tapiliƣan yoldin qǝtnǝp ketipsilǝr.
17 Entonces tomé las dos tablas, las lancé con mis dos manos y las quebré delante de ustedes.
Mǝn ikki tahtayni ikki ⱪolumƣa elip, qɵrüp taxlap, ularni kɵz aldinglarda qeⱪiwǝttim.
18 Luego caí postrado ante Yavé 40 días y 40 noches como la primera vez, sin comer pan ni beber agua, a causa del gran pecado que cometieron al hacer lo malo ante Yavé y provocarlo a ira,
Silǝr Pǝrwǝrdigarni ƣǝzǝplǝndürüp barliⱪ ɵtküzgǝn gunaⱨinglar, yǝni Pǝrwǝrdigarning nǝziridǝ rǝzil bolƣanni ⱪilƣininglar üqün, yǝnǝ awwalⱪidǝk Pǝrwǝrdigar aldida yiⱪilip, ⱪiriⱪ keqǝ-kündüz düm yattim (mǝn ⱨeq nǝrsǝ yemidim, su iqmidim)
19 porque tuve temor a causa de la ira y el furor por los cuales Yavé estaba tan enojado contra ustedes para destruirlos. Pero Yavé me escuchó también aquella vez.
qünki mǝn Pǝrwǝrdigarning silǝrni yoⱪitidiƣan ⱪattiⱪ ƣǝzipi ⱨǝm ⱪǝⱨridin ⱪorⱪtum. Pǝrwǝrdigar xu qaƣdimu mening tilikimni anglidi.
20 También Yavé se airó contra Aarón grandemente para destruirlo. Hablé con Yavé con respecto a Aarón en aquel tiempo.
Pǝrwǝrdigar Ⱨarundin ƣǝzǝplinip, unimu yoⱪatmaⱪqi boldi; mǝn Ⱨarun üqünmu dua ⱪildim.
21 Luego tomé el objeto de su pecado, el becerro que formaron, y lo quemé en el fuego. Lo desmenucé, lo molí muy bien hasta dejarlo fino como polvo y eché su polvo en el arroyo que descendía de la Montaña.
Mǝn silǝrning gunaⱨinglarni, yǝni yasiƣan mozayni elip uni otta kɵydürdüm wǝ uni yanjip kukum-talⱪan ⱪilip eziwǝttim; uning topisini elip taƣdin qüxidiƣan eriⱪ süyigǝ qeqiwǝttim
22 También en Taberá, en Masa y en Kibrot-atava siguieron la provocación a ira a Yavé.
(silǝr yǝnǝ Tabǝraⱨ, Massaⱨ, Kibrot-Ⱨattawaⱨdimu Pǝrwǝrdigarni ƣǝzǝplǝndürdünglar.
23 Cuando Yavé los envió desde Cades Barnea y les dijo: Suban y posean la tierra que les dí, se rebelaron contra la Palabra de Yavé su ʼElohim, y no le creyeron ni escucharon su voz.
Pǝrwǝrdigar silǝrni Ⱪadǝx-Barneadin [Ⱪanaanƣa] mangdurmaⱪqi bolup silǝrgǝ: «Qiⱪip, Mǝn silǝrgǝ tǝⱪdim ⱪilƣan zeminni igilǝnglar» — degǝndimu, silǝr Uning sɵzigǝ ⱪarxi qiⱪip asiyliⱪ ⱪildinglar, nǝ Uningƣa ixǝnmidinglar, nǝ awaziƣa ⱨeq ⱪulaⱪ salmidinglar.
24 ¡Han sido rebeldes a Yavé desde el día cuando los conocí!
Mǝn silǝrni tonuƣan kündin tartip silǝr Pǝrwǝrdigar Hudayinglarƣa asiyliⱪ ⱪilip kǝldinglar).
25 Caí postrado ante Yavé los 40 días y las 40 noches. Caí postrado porque Yavé dijo que los iba a destruir,
Xuning bilǝn mǝn axu qaƣda Pǝrwǝrdigar aldida ɵzümni yǝrgǝ etip yǝnǝ ⱪiriⱪ keqǝ-kündüz düm yattim; dǝrwǝⱪǝ düm yattim; qünki Pǝrwǝrdigar silǝrgǝ ⱪarap «ularni yoⱪitimǝn» degǝnidi.
26 y hablé con Yavé: ¡Oh ʼAdonay Yavé! No destruyas a tu pueblo, tu heredad que rescataste con tu grandeza, a quienes sacaste de Egipto con mano fuerte.
Xunga mǝn Pǝrwǝrdigarƣa dua ⱪilip: «I Rǝb Pǝrwǝrdigar, Sǝn Ɵz uluƣluⱪung arⱪiliⱪ Ɵzüng üqün ⱨɵrlük bǝdili tɵlǝp setiwalƣan, Misirdin küqlük ⱪolung bilǝn qiⱪarƣan Ɵz hǝlⱪing bolƣan mirasingni yoⱪatmiƣaysǝn;
27 Acuérdate de tus esclavos, de Abraham, Isaac y Jacob. No mires la dureza de este pueblo, ni su perversidad, ni su pecado,
Ɵz ⱪulliring Ibraⱨim, Isⱨaⱪ wǝ Yaⱪupni esingdǝ tutⱪaysǝn; bu hǝlⱪning baxbaxtaⱪliⱪiƣa, ularning rǝzilliki yaki gunaⱨiƣa ⱪarimiƣaysǝn;
28 no sea que los de la tierra de donde nos sacaste digan: Por cuanto Yavé no pudo introducirlos en la tierra que les prometió, o porque los aborrecía, los sacó para hacerlos morir en el desierto.
bolmisa, sǝn bizni elip qiⱪⱪan xu zemindikilǝr: «Pǝrwǝrdigar bu hǝlⱪni ularƣa wǝdǝ ⱪilƣan zeminni igilǝxkǝ elip kirǝlmǝydiƣanliⱪi üqün wǝ ularƣa nǝprǝtlǝngini tüpǝylidin ularni qɵl-bayawanda yoⱪitixⱪa [Misirdin] qiⱪardi» — dǝydu.
29 Pues ellos son tu pueblo y tu heredad que sacaste con tu gran poder y con tu brazo extendido.
Ⱪandaⱪla bolmisun, ular zor küqüng wǝ uzartilƣan biliking bilǝn [Misirdin] qiⱪarƣan hǝlⱪing wǝ sening mirasingdur» — dedim.