< 2 Crónicas 12 >

1 Cuando el reino de Roboam se había afianzado y fortalecido, él abandonó la Ley de Yavé y todo el pueblo con él.
Rehoboamu'ma kinima manino maka zama kegavama huno hanave kinima efore'ma nehige'za, agrane maka Israeli vahe'mo'za Ra Anumzamofo kasegea zamagena humiza ovariri'naze.
2 Sucedió que en el año quinto del rey Roboam, por cuanto se rebeló contra Yavé, Sisac, rey de Egipto, subió contra Jerusalén
Hagi 5fu'a kafuma, Rehoboamu'ma kinima nemanigeno'a, Isipi kini ne' Sisaki'a eno Jerusalemi kumapi vahera hara eme huzmante'ne. Na'ankure zamagra Ra Anumzamofona tamage hu'za ovariri'nazagu anara hu'ne.
3 con 1.200 carruajes de guerra y 60.000 jinetes. El ejército de libios, suquienos y etíopes que iban con él desde Egipto era innumerable.
Sisaki'a 1tausen 200'a karisiraminki, hosi agumpima mani'ne'za ha'ma hu vahetmina 60 tauseni'agi, Isipiti'ma, Libiati'ma, Sukimuti'ma Itiopiati'ma hu'za tusi vahekrerfa mopafima vanoma nehu'za ha'ma nehaza vahera hampriga osuga'a zamavareno e'ne.
4 Tomó las ciudades fortificadas de Judá y llegó hasta Jerusalén.
Anama huteno Juda mopafi me'nea hankave rankumatamina zamaheno hanare vagareno eno Jerusalemi kumate ehanati'ne.
5 Entonces el profeta Semaías fue a Roboam y a los jefes de Judá, que se reunieron en Jerusalén a causa de Sisac, y les dijo: Yavé dice: Ustedes me abandonaron. Yo también los abandono en manos de Sisac.
Hagi Sisaki'ma ha'ma eme huzmantea zanku hu'za Rehoboamu'ene ne'mofavre'amo'za koro hu'za Jerusalemi mani'nazageno, kasnampa ne' Semaia'a eno amanage hu'ne, Ra Anumzamo'a amanage hie, tamagra Nagrira tamefi hunamizagu, Nagranena namefi hunerami'na Sisaki azampi tamavrente'noe.
6 Pero los jefes de Israel y el rey se humillaron y dijeron: Justo es Yavé.
Anagema hige'za Israeli vahe'mokizmi kva vahe'mo'zane kini ne'mo'enena zamagu'a eri ante'nerami'za anage hu'naze, Ra Anumzamo'a fatgo avu'avaza huranteno amanahu zana hurante.
7 Cuando Yavé vio que se humillaron, la Palabra de Yavé vino a Semaías: Se humillaron, Por tanto, no los destruiré, sino les daré algún escape. Mi ira no se derramará contra Jerusalén por medio de Sisac.
Hagi Ra Anumzamo'ma keama zamagu'ama anteramizageno'a, amanage huno Semaina asami'ne, Zamagu'a anteramizanki'na zamahe fanane osugosuanki, ame hu'na zamaguvazigahue. Narimpa ahe'na Sisakina huntenugeno Jerusalemi vahera hara huozmantegahie.
8 Pero serán sus esclavos, para que conozcan la diferencia entre servirme a Mí y servir a los reinos de las naciones.
Hianagi Nagra zamatrenuge'za Sisaki kazokzo eri'za vahe mani'ne'za, Nagrama hunezmantoa navu'navamo knarera hu'nefi, ru kini vahe'mo'zama huzmante'naza zamavu'zmavamo knarera hugahifi, zamagra'a refko hu'za kegahaze.
9 Sisac, rey de Egipto, subió contra Jerusalén y tomó los tesoros de la Casa de Yavé y la casa real. Se llevó todo y tomó los escudos de oro que hizo Salomón.
E'inage higeno Isipi kini ne' Sisaki'a marerino Jerusalemi vahera hara eme huzmanteno, Ra Anumzamofo feno nompinti'ene kini ne'mofo nompintira marerirfa fenozana maka eri hana huno vu'ne. Hagi Solomoni'ma golire hankoramima tro'ma hunte'neana, maka eri hana hu'za Isipi vu'naze.
10 El rey Roboam los reemplazó por escudos de bronce y los entregó a los jefes de la guardia que custodiaba la entrada al palacio real.
Hagi Isipi vahe'mo'zama eri'za vu'naza hankoramintera, ete Rehoboamu'a bronsire hanko tro huno, kini ne'mofo kafante'ma kvama hu sondia kva vahetmina zami'ne.
11 Cuando el rey iba a la Casa de Yavé, los guardias de la escolta iban y los llevaban, pero después los devolvían a la cámara de la guardia.
Hagi inanknarero kini ne'mo'ma Ra Anumzamofo nontegama nevige'za, ana kva vahe'mo'za e'za eme kva hunte'za vute'za, ete atiramino'ma noma'aregama nevige'za ana hankoramina eri'za nompinka eme antetere hu'naze.
12 Cuando Roboam se humilló, la ira de Yavé se apartó de él, de manera que no lo destruyó por completo. También en Judá las cosas iban bien.
Na'ankure Rehoboamu'a agu'a anteramino mani'negu, Ra Anumzamo'a rimpama neheazana atreno maka zama'a eri havizana huvaga ore'ne. Ana'ma higeno'a Juda mopafina knare'za fore hu'ne.
13 El rey Roboam tenía 41 años cuando comenzó a reinar. Se fortaleció en Jerusalén, la ciudad que Yavé escogió de entre todas las tribus de Israel para poner allí su Nombre. Reinó 17 años. El nombre de su madre fue Naama amonita.
Hagi Rehoboamu'a Jerusalemi kumate kinia mani'me vuno hankave kini omese'ne. Hagi Rehoboamu'a 41'a kafu nehuno kinia mani'neankino, Ra Anumzamo'ma Israeli mopafima me'nea kumatamimpinti Jerusalemi kuma huhamprino nagima ahentesgama hanaze huno'ma hu'nea kumapina 17ni'a kafufi kinia mani'ne. Hagi Rehoboamu nerera agi'a Na'amakino Amoni kumateti a'mo kasente'ne.
14 Hizo lo malo, porque no dispuso su corazón para buscar a Yavé.
Hianagi Rehoboamu'a kefo avu'ava hu'ne. Na'ankure agra Ra Anumzamofontera maka agu'aretira huno amagera onte'negu anara hu'ne.
15 Los hechos de Roboam, primeros y últimos, ¿no están escritos en los rollos del profeta Semaías y del vidente Iddo, según el registro genealógico? Todo el tiempo hubo guerra entre Roboam y Jeroboam.
Hagi Rehoboamu'ma hu'nea zantmimofo agenkea eseteti'ma agafa huno atumpare'ma uhanati'neana, kasnampa netremokizni Semaiane Idokizni znagenkema krente'nea avontafepi krente'naze. Hagi Rehoboamu'ene Jeroboamu'enena hara huvava huke vu'na'e.
16 Roboam descansó con sus antepasados y fue sepultado en la Ciudad de David. Su hijo Abías reinó en su lugar.
Hagi Rehoboamu'a frige'za, Deviti rankumapi Jerusalemi asentazageno, nemofo Abija agri nona erino kinia mani'ne.

< 2 Crónicas 12 >