< Proverbios 8 >
1 ¿No grita la sabiduría? ¿La comprensión no levanta la voz?
Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 En la cima de los lugares altos por cierto, donde los caminos se encuentran, ella se para.
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 Junto a las puertas, a la entrada de la ciudad, en las puertas de entrada, llora en voz alta:
Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 “¡Os llamo a vosotros, hombres! Envío mi voz a los hijos de la humanidad.
Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 ¡Tú, simple, entiende la prudencia! ¡Necios, tened un corazón comprensivo!
Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Escuchad, porque voy a hablar de cosas excelentes. La apertura de mis labios es para las cosas correctas.
Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 Porque mi boca dice la verdad. La maldad es una abominación para mis labios.
Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 Todas las palabras de mi boca son en justicia. No hay nada torcido ni perverso en ellos.
Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 Todo está claro para el que entiende, derecho a los que encuentran el conocimiento.
De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Recibe mi instrucción antes que la plata, conocimiento más que el oro de la elección.
Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 Porque la sabiduría es mejor que los rubíes. Todas las cosas que se puedan desear no se pueden comparar con ella.
Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 “Yo, la sabiduría, he hecho de la prudencia mi morada. Descubra el conocimiento y la discreción.
Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 El temor a Yahvé es odiar el mal. Odio el orgullo, la arrogancia, el mal camino y la boca perversa.
Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 El consejo y el buen conocimiento son míos. Tengo comprensión y poder.
Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 Por mí reinan los reyes, y los príncipes decretan la justicia.
Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 Por mí gobiernan los príncipes, nobles, y todos los gobernantes justos de la tierra.
Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 Yo amo a los que me aman. Los que me buscan con diligencia me encontrarán.
Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Conmigo están las riquezas, el honor, riqueza duradera y prosperidad.
Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 Mi fruto es mejor que el oro, sí, que el oro fino, mi rendimiento que la plata de elección.
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 Yo ando en el camino de la justicia, en medio de los caminos de la justicia,
På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 para dar riqueza a los que me aman. Lleno sus tesoros.
till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 “Yahvé me poseyó en el comienzo de su obra, ante sus hazañas de antaño.
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 Fui establecido desde siempre, desde el principio, antes de que la tierra existiera.
Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 Cuando no había profundidades, nací yo, cuando no había manantiales que abundaran en agua.
Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 Antes de que las montañas se asentaran en su lugar, antes de las colinas, nací yo;
Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 cuando aún no había hecho la tierra ni los campos, ni el principio del polvo del mundo.
när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 Cuando estableció los cielos, yo estaba allí. Cuando estableció un círculo en la superficie de las profundidades,
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 cuando estableció las nubes de arriba, cuando los manantiales de las profundidades se hicieron fuertes,
när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 cuando le dio al mar su límite, para que las aguas no violen su mandamiento, cuando marcó los cimientos de la tierra,
när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 entonces yo era el artesano a su lado. Era una delicia día a día, siempre regocijándose ante él,
då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 regocijo en todo su mundo. Mi deleite fue con los hijos de los hombres.
jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 “Ahora, pues, hijos míos, escuchadme, porque son dichosos los que guardan mis caminos.
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Escucha la instrucción y sé sabio. No lo rechaces.
Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Dichoso el hombre que me escucha, vigilando diariamente a mis puertas, esperando en los puestos de mi puerta.
Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 Porque quien me encuentra, encuentra la vida, y obtendrá el favor de Yahvé.
Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 Pero el que peca contra mí hace daño a su propia alma. Todos los que me odian aman la muerte”.
Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.