Job 39
1 “¿Sabéis en qué momento paren las cabras montesas? ¿Observas cuando la cierva tiene cervatillo?
Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
2 ¿Puedes contar los meses que cumplen? ¿O sabes la hora en que dan a luz?
Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
3 Se inclinan. Llevan a sus crías. Terminan sus dolores de parto.
De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
4 Sus crías se hacen fuertes. Crecen en el campo abierto. Salen y no vuelven.
Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
5 “¿Quién ha liberado al burro salvaje? O que ha soltado las amarras del asno veloz,
Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
6 cuyo hogar he convertido en el desierto, y la tierra salada su morada?
Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
7 Desprecia el tumulto de la ciudad, tampoco oye los gritos del conductor.
Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
8 La cordillera es su pasto. Busca cada cosa verde.
Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
9 “¿Se contentará el buey salvaje con servirte? ¿O se quedará junto a tu comedero?
Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
10 ¿Puedes sujetar al buey salvaje en el surco con su arnés? ¿O va a labrar los valles después de ti?
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
11 ¿Confiarás en él, porque su fuerza es grande? ¿O le dejarás tu trabajo?
Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
12 ¿Confiarás en él para que traiga a casa tu semilla? y recoger el grano de tu era?
Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
13 “Las alas del avestruz se agitan con orgullo, ¿pero son las plumas y el plumaje del amor?
Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
14 Porque deja sus huevos en la tierra, los calienta en el polvo,
Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
15 y olvida que el pie puede aplastarlos, o que el animal salvaje los pisotee.
Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
16 Trata con dureza a sus crías, como si no fueran suyas. Aunque su trabajo es en vano, no tiene miedo,
Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
17 porque Dios la ha privado de sabiduría, tampoco le ha impartido entendimiento.
Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
18 Cuando se eleva a lo alto, desprecia al caballo y a su jinete.
Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
19 “¿Le has dado fuerza al caballo? ¿Has vestido su cuello con una melena temblorosa?
Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
20 ¿Le has hecho saltar como una langosta? La gloria de su resoplido es impresionante.
Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
21 Pisa el valle y se regocija en su fuerza. Sale al encuentro de los hombres armados.
Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
22 Se burla del miedo y no se amilana, ni se aparta de la espada.
Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
23 El carcaj se sacude contra él, la lanza y la jabalina.
Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
24 Come la tierra con fiereza y rabia, ni se queda quieto al sonido de la trompeta.
Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
25 Cada vez que suena la trompeta, resopla: “¡Ah! Huele la batalla a lo lejos, el estruendo de los capitanes, y los gritos.
För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
26 “¿Es por tu sabiduría que el halcón vuela, y extiende sus alas hacia el sur?
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
27 ¿Es por tu orden que el águila se levanta, y hace su nido en las alturas?
Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
28 En el acantilado habita y hace su hogar, en la punta del acantilado y la fortaleza.
På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
29 Desde allí espía la presa. Sus ojos lo ven de lejos.
Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
30 Sus crías también chupan sangre. Donde están los muertos, allí está él”.
Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
