Job 31

1 “Hice un pacto con mis ojos; ¿cómo debería entonces mirar con lujuria a una mujer joven?

Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

2 Porque lo que es la porción de Dios en lo alto, y la herencia del Todopoderoso en las alturas?

Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

3 ¿No es una calamidad para los injustos, y el desastre a los obreros de la iniquidad?

Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

4 No ve mis caminos, y contar todos mis pasos?

Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

5 “Si he andado con falsedad, y mi pie se ha apresurado a engañar

Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

6 (que me pesen en una balanza uniforme, para que Dios conozca mi integridad);

Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

7 si mi paso se ha desviado del camino, si mi corazón caminara tras mis ojos, si alguna mancha se ha pegado a mis manos,

Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

8 entonces déjame sembrar, y que otro coma. Sí, que el producto de mi campo sea desarraigado.

Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

9 “Si mi corazón ha sido seducido por una mujer, y he esperado en la puerta de mi vecino,

Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

10 que muela para otro mi mujer, y otros se encorven sobre ella.

Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

11 Porque eso sería un crimen atroz. Sí, sería una iniquidad ser castigado por los jueces,

Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

12 porque es un fuego que consume hasta la destrucción, y que me arrancaría de raíz todo mi aumento.

en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

13 “Si he despreciado la causa de mi siervo o de mi sirvienta, cuando contendían conmigo,

Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

14 ¿Qué haré entonces cuando Dios se levante? Cuando me visite, ¿qué le responderé?

Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

15 ¿Acaso no lo hizo el que me hizo en el vientre? ¿No se nos formó en el vientre materno?

Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

16 “Si he retenido a los pobres de su deseo, o han hecho fallar los ojos de la viuda,

Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

17 o haber comido mi bocado solo, y el huérfano no ha comido de ella

Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

18 (no, desde mi juventud creció conmigo como con un padre, La he guiado desde el vientre de mi madre);

Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

19 si he visto a alguno perecer por falta de ropa, o que los necesitados no tenían cobertura;

Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

20 si su corazón no me ha bendecido, si no se ha calentado con el vellón de mi oveja;

Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

21 si he levantado mi mano contra los huérfanos, porque vi mi ayuda en la puerta;

Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

22 entonces dejé caer mi hombro desde el omóplato, y que mi brazo se rompa desde el hueso.

Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

23 Porque la calamidad de Dios es un terror para mí. Por su majestad, no puedo hacer nada.

Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

24 “Si he hecho del oro mi esperanza, y han dicho al oro fino: “Tú eres mi confianza”.

Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

25 Si me he alegrado porque mi riqueza era grande, y porque mi mano se había vuelto mucho;

Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

26 si he visto el sol cuando brillaba, o la luna moviéndose con esplendor,

Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

27 y mi corazón ha sido seducido en secreto, y mi mano lanzó un beso de mi boca;

att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

28 esto también sería una iniquidad que sería castigada por los jueces, porque habría negado al Dios que está arriba.

Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

29 “Si me he alegrado de la destrucción del que me odiaba, o me levanté cuando el mal lo encontró

Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

30 (Ciertamente no he permitido que mi boca peque pidiendo su vida con una maldición);

Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

31 si los hombres de mi tienda no han dicho, ¿Quién puede encontrar a alguien que no se haya saciado con su carne?

Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

32 (el extranjero no ha acampado en la calle, pero he abierto mis puertas al viajero);

Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

33 si como Adán he cubierto mis transgresiones, ocultando mi iniquidad en mi corazón,

Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

34 porque temía a la gran multitud, y el desprecio de las familias me aterrorizó, así que guardé silencio, y no salí de la puerta...

av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

35 ¡ojalá tuviera uno que me escuchara! ¡He aquí mi firma! ¡Que el Todopoderoso me responda! ¡Que el acusador escriba mi acusación!

Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

36 Seguramente lo llevaría al hombro, y lo ataría a mí como una corona.

Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

37 Yo le declararía el número de mis pasos. Me acercaría a él como un príncipe.

Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

38 Si mi tierra grita contra mí, y sus surcos lloran juntos;

Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

39 si he comido sus frutos sin dinero, o han hecho que sus propietarios pierdan la vida,

Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

40 deja que los cardoscrezcan en lugar del trigo, y stinkweed en lugar de cebada”. Las palabras de Job han terminado.

Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.