Job 31

1 “Hice un pacto con mis ojos; ¿cómo debería entonces mirar con lujuria a una mujer joven?

Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.

2 Porque lo que es la porción de Dios en lo alto, y la herencia del Todopoderoso en las alturas?

Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?

3 ¿No es una calamidad para los injustos, y el desastre a los obreros de la iniquidad?

Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?

4 No ve mis caminos, y contar todos mis pasos?

Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?

5 “Si he andado con falsedad, y mi pie se ha apresurado a engañar

Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?

6 (que me pesen en una balanza uniforme, para que Dios conozca mi integridad);

Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.

7 si mi paso se ha desviado del camino, si mi corazón caminara tras mis ojos, si alguna mancha se ha pegado a mis manos,

Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,

8 entonces déjame sembrar, y que otro coma. Sí, que el producto de mi campo sea desarraigado.

Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.

9 “Si mi corazón ha sido seducido por una mujer, y he esperado en la puerta de mi vecino,

Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,

10 que muela para otro mi mujer, y otros se encorven sobre ella.

Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;

11 Porque eso sería un crimen atroz. Sí, sería una iniquidad ser castigado por los jueces,

Ty det är en last och en missgerning för domarena.

12 porque es un fuego que consume hasta la destrucción, y que me arrancaría de raíz todo mi aumento.

Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.

13 “Si he despreciado la causa de mi siervo o de mi sirvienta, cuando contendían conmigo,

Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?

14 ¿Qué haré entonces cuando Dios se levante? Cuando me visite, ¿qué le responderé?

Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?

15 ¿Acaso no lo hizo el que me hizo en el vientre? ¿No se nos formó en el vientre materno?

Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?

16 “Si he retenido a los pobres de su deseo, o han hecho fallar los ojos de la viuda,

Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?

17 o haber comido mi bocado solo, y el huérfano no ha comido de ella

Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?

18 (no, desde mi juventud creció conmigo como con un padre, La he guiado desde el vientre de mi madre);

Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.

19 si he visto a alguno perecer por falta de ropa, o que los necesitados no tenían cobertura;

Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?

20 si su corazón no me ha bendecido, si no se ha calentado con el vellón de mi oveja;

Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?

21 si he levantado mi mano contra los huérfanos, porque vi mi ayuda en la puerta;

Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,

22 entonces dejé caer mi hombro desde el omóplato, y que mi brazo se rompa desde el hueso.

Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.

23 Porque la calamidad de Dios es un terror para mí. Por su majestad, no puedo hacer nada.

Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.

24 “Si he hecho del oro mi esperanza, y han dicho al oro fino: “Tú eres mi confianza”.

Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?

25 Si me he alegrado porque mi riqueza era grande, y porque mi mano se había vuelto mucho;

Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?

26 si he visto el sol cuando brillaba, o la luna moviéndose con esplendor,

Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?

27 y mi corazón ha sido seducido en secreto, y mi mano lanzó un beso de mi boca;

Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?

28 esto también sería una iniquidad que sería castigada por los jueces, porque habría negado al Dios que está arriba.

Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.

29 “Si me he alegrado de la destrucción del que me odiaba, o me levanté cuando el mal lo encontró

Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?

30 (Ciertamente no he permitido que mi boca peque pidiendo su vida con una maldición);

Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.

31 si los hombres de mi tienda no han dicho, ¿Quién puede encontrar a alguien que no se haya saciado con su carne?

Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.

32 (el extranjero no ha acampado en la calle, pero he abierto mis puertas al viajero);

Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.

33 si como Adán he cubierto mis transgresiones, ocultando mi iniquidad en mi corazón,

Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?

34 porque temía a la gran multitud, y el desprecio de las familias me aterrorizó, así que guardé silencio, y no salí de la puerta...

Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.

35 ¡ojalá tuviera uno que me escuchara! ¡He aquí mi firma! ¡Que el Todopoderoso me responda! ¡Que el acusador escriba mi acusación!

Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;

36 Seguramente lo llevaría al hombro, y lo ataría a mí como una corona.

Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.

37 Yo le declararía el número de mis pasos. Me acercaría a él como un príncipe.

Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.

38 Si mi tierra grita contra mí, y sus surcos lloran juntos;

Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;

39 si he comido sus frutos sin dinero, o han hecho que sus propietarios pierdan la vida,

Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;

40 deja que los cardoscrezcan en lugar del trigo, y stinkweed en lugar de cebada”. Las palabras de Job han terminado.

Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.