Job 19
1 Entonces Job respondió,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “Hasta cuándo me atormentarás, y aplastarme con palabras?
Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
3 Me has reprochado diez veces. No se avergüenza de atacarme.
Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
4 Si es cierto que me he equivocado, mi error sigue siendo yo mismo.
Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
5 Si de verdad os engrandecéis contra mí, y alega contra mí mi reproche,
Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
6 saben ahora que Dios me ha subvertido, y me ha rodeado con su red.
så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
7 “He aquí que clamo por el mal, pero no soy escuchado. Pido ayuda, pero no hay justicia.
Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
8 Ha amurallado mi camino para que no pueda pasar, y ha puesto oscuridad en mis caminos.
Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
9 Me ha despojado de mi gloria, y me han quitado la corona de la cabeza.
Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
10 Me ha destrozado por todos lados, y me he ido. Ha arrancado mi esperanza como un árbol.
Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
11 También ha encendido su ira contra mí. Me cuenta entre sus adversarios.
Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
12 Sus tropas avanzan juntas, construir una rampa de asedio contra mí, y acampan alrededor de mi tienda.
Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
13 “Ha puesto a mis hermanos lejos de mí. Mis conocidos están totalmente alejados de mí.
Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
14 Mis parientes se han ido. Mis amigos conocidos me han olvidado.
Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
15 Los que habitan en mi casa y mis criadas me consideran un extraño. Soy un extranjero a sus ojos.
Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
16 Llamo a mi siervo y no me responde. Le ruego con la boca.
Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
17 Mi aliento es ofensivo para mi esposa. Soy repugnante para los hijos de mi propia madre.
Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
18 Hasta los niños pequeños me desprecian. Si me levanto, hablan contra mí.
Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
19 Todos mis amigos conocidos me aborrecen. Los que yo amaba se han vuelto contra mí.
Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
20 Mis huesos se pegan a mi piel y a mi carne. He escapado por los pelos.
Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
21 “Tened piedad de mí. Tened piedad de mí, amigos míos, porque la mano de Dios me ha tocado.
Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
22 ¿Por qué me persigues como a Dios? y no están satisfechos con mi carne?
Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
23 “¡Oh, si mis palabras estuvieran ahora escritas! ¡Oh, que estén inscritos en un libro!
Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
24 Que con una pluma de hierro y plomo ¡quedaron grabados en la roca para siempre!
ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
25 Pero en cuanto a mí, sé que mi Redentor vive. Al final, se parará sobre la tierra.
Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
26 Después de que mi piel sea destruida, entonces veré a Dios en mi carne,
Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
27 a quien yo, incluso yo, veré de mi lado. Mis ojos verán, y no como un extraño. “Mi corazón se consume dentro de mí.
Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
28 Si decís: “¡Cómo le vamos a perseguir! porque la raíz del asunto se encuentra en mí,
Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
29 tener miedo de la espada, porque la ira trae los castigos de la espada, para que sepas que hay un juicio”.
då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
