Job 16

1 Entonces Job respondió,

Job svarade, och sade:

2 “He oído muchas cosas así. ¡Sois unos miserables consoladores!

Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.

3 ¿Tendrán fin las palabras vanas? ¿O qué te provoca que respondas?

När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?

4 Yo también podría hablar como tú. Si tu alma estuviera en el lugar de la mía, Podría unir las palabras contra ti, y sacudir la cabeza,

Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.

5 sino que te fortalezca con mi boca. El consuelo de mis labios te aliviaría.

Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.

6 “Aunque hablo, mi dolor no se calma. Aunque me abstenga, ¿qué me alivia?

Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.

7 Pero ahora, Dios, me has agotado. Has hecho que toda mi compañía esté desolada.

Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.

8 Me has arrugado. Esto es un testimonio contra mí. Mi delgadez se levanta contra mí. Lo atestigua mi cara.

Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.

9 Me ha desgarrado en su ira y me ha perseguido. Me ha hecho rechinar los dientes. Mi adversario agudiza sus ojos sobre mí.

Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.

10 Me han abierto la boca. Me han golpeado en la mejilla con reproche. Se reúnen contra mí.

De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.

11 Dios me entrega a los impíos, y me echa en manos de los malvados.

Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.

12 Yo estaba a gusto, y él me destrozó. Sí, me ha cogido por el cuello y me ha hecho pedazos. También me ha puesto como objetivo.

Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.

13 Sus arqueros me rodean. Me parte los riñones, y no perdona. Vierte mi bilis en el suelo.

Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.

14 Me rompe con brecha sobre brecha. Corre hacia mí como un gigante.

Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.

15 He cosido arpillera sobre mi piel, y he clavado mi cuerno en el polvo.

Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.

16 Mi rostro está rojo por el llanto. La oscuridad profunda está en mis párpados,

Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;

17 aunque no hay violencia en mis manos, y mi oración es pura.

Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.

18 “Tierra, no cubras mi sangre. Que mi llanto no tenga lugar para descansar.

Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.

19 Incluso ahora, he aquí, mi testigo está en el cielo. El que responde por mí está en las alturas.

Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.

20 Mis amigos se burlan de mí. Mis ojos derraman lágrimas a Dios,

Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.

21 que mantenga el derecho de un hombre con Dios, ¡de un hijo de hombre con su vecino!

Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.

22 Para cuando hayan pasado algunos años, Voy a seguir el camino de no retorno.

Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.