Job 10
1 “Mi alma está cansada de mi vida. Daré curso libre a mi queja. Hablaré con la amargura de mi alma.
Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
2 Le diré a Dios: “No me condenes. Muéstrame por qué contiendes conmigo.
Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
3 ¿Es bueno para ti que oprimas, que desprecies el trabajo de tus manos, y sonreír al consejo de los malvados?
Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
4 ¿Tienes ojos de carne? ¿O ves como ve el hombre?
Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
5 Son tus días como los de los mortales, o tus años como los del hombre,
Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
6 que indaguen en mi iniquidad, ¿y buscar mi pecado?
eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
7 Aunque sabes que no soy malvado, no hay nadie que pueda liberar de su mano.
du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
8 “‘Tus manos me han enmarcado y me han formado por completo, y sin embargo me destruyes.
Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
9 Acuérdate, te lo ruego, de que me has formado como el barro. ¿Volverás a convertirme en polvo?
Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
10 No me has derramado como la leche, y me cuajó como un queso?
Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
11 Me has vestido de piel y carne, y me unió con huesos y tendones.
Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
12 Me has concedido la vida y la bondad amorosa. Su visita ha preservado mi espíritu.
Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
13 Sin embargo, escondiste estas cosas en tu corazón. Sé que esto es contigo:
Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
14 si peco, entonces me marcas. No me absolverás de mi iniquidad.
om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
15 Si soy malvado, ay de mí. Si soy justo, todavía no levantaré la cabeza, llenándose de desgracia, y consciente de mi aflicción.
Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
16 Si mi cabeza está en alto, me cazan como a un león. De nuevo te muestras poderoso ante mí.
Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
17 Renováis vuestros testigos contra mí, y aumentar su indignación sobre mí. Los cambios y la guerra están conmigo.
Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
18 “‘¿Por qué, pues, me has sacado del vientre? Ojalá hubiera renunciado al espíritu, y ningún ojo me hubiera visto.
Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
19 debería haber sido como si no lo hubiera sido. Debería haber sido llevado desde el vientre a la tumba.
hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
20 ¿No son pocos mis días? ¡Para! Dejadme en paz, para que pueda encontrar un poco de consuelo,
Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
21 antes de ir a donde no volveré, a la tierra de las tinieblas y de la sombra de la muerte;
innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
22 la tierra oscura como la medianoche, de la sombra de la muerte, sin ningún tipo de orden, donde la luz es como la medianoche”.
till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
