< Eclesiastés 7 >
1 El buen nombre es mejor que el perfume fino, y el día de la muerte mejor que el día del nacimiento.
Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen?
2 Es mejor ir a la casa del luto que a la casa del banquete; porque ése es el fin de todos los hombres, y los vivos deben tenerlo en cuenta.
Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.
3 Mejor es la tristeza que la risa, porque con la tristeza del rostro el corazón se hace bueno.
Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.
4 El corazón de los sabios está en la casa del luto; pero el corazón de los necios está en la casa de la alegría.
Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.
5 Mejor es oír la reprensión de los sabios que oír la canción de los necios.
De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.
6 Porque como el crepitar de las espinas debajo de la olla, así es la risa del necio. Esto también es vanidad.
Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.
7 Ciertamente la extorsión hace necio al sabio; y el soborno destruye el entendimiento.
Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.
8 Mejor es el fin de una cosa que su principio. El paciente de espíritu es mejor que el orgulloso de espíritu.
Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.
9 No te apresures en tu espíritu a enojarte, porque la ira reposa en el seno de los necios.
Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.
10 No digas: “¿Por qué los días anteriores eran mejores que éstos?” Porque no preguntas con sabiduría sobre esto.
Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.
11 La sabiduría es tan buena como una herencia. Sí, es más excelente para los que ven el sol.
Spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?» Ty icke av vishet kan du fråga så.
12 Porque la sabiduría es una defensa, así como el dinero es una defensa; pero la excelencia del conocimiento es que la sabiduría preserva la vida de quien la tiene.
Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.
13 Considerad la obra de Dios, pues ¿quién podrá enderezar lo que él ha hecho torcido?
Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.
14 En el día de la prosperidad alégrate, y en el día de la adversidad considera; sí, Dios ha hecho lo uno junto a lo otro, para que el hombre no descubra nada después de él.
Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?
15 Todo esto lo he visto en mis días de vanidad: hay un justo que perece en su justicia, y hay un malvado que vive mucho tiempo en su maldad.
Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.
16 No seas demasiado justo, ni te hagas demasiado sabio. ¿Por qué has de destruirte a ti mismo?
Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.
17 No seas demasiado malvado, ni seas necio. ¿Por qué has de morir antes de tiempo?
Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?
18 Es bueno que te apoderes de esto. Sí, tampoco retires tu mano de eso; porque el que teme a Dios saldrá de todas ellas.
Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?
19 La sabiduría es una fuerza para el sabio más que diez gobernantes que hay en una ciudad.
Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.
20 Ciertamente no hay un justo en la tierra que haga el bien y no peque.
Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.
21 Tampoco prestes atención a todas las palabras que se pronuncian, no sea que oigas a tu siervo maldecirte;
Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.
22 porque a menudo tu propio corazón sabe que tú mismo has maldecido a otros.
Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.
23 Todo esto lo he probado con sabiduría. Dije: “Seré sabio”; pero estuvo lejos de mí.
Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.
24 Lo que es, está lejos y es muy profundo. ¿Quién puede descubrirlo?
Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: »Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig.
25 Me volví, y mi corazón buscó conocer y escudriñar, y buscar la sabiduría y el esquema de las cosas, y saber que la maldad es estupidez, y que la necedad es locura.
Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?
26 Más amarga que la muerte me parece la mujer cuyo corazón es lazos y trampas, cuyas manos son cadenas. El que agrada a Dios escapará de ella; pero el pecador quedará atrapado por ella.
När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,
27 “He encontrado esto”, dice el Predicador, “para encontrar una explicación
då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.
28 que mi alma aún busca, pero no he encontrado. He encontrado un hombre entre mil, pero no he encontrado una mujer entre todos ellos.
Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.
29 He aquí que sólo he encontrado esto: que Dios hizo al género humano recto; pero ellos buscan muchas invenciones.”
Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen. Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.