< Romanos 12 >
1 Así que yo los animo, mis hermanos y hermanas, por la compasión de Dios por ustedes, que dediquen sus cuerpos como una ofrenda viva que es santa y agradable a Dios. Esta es la manera lógica de adorar.
Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst.
2 No sigan los caminos de este mundo; por el contrario, sean transformados por la renovación espiritual de sus mentes, a fin de que puedan demostrar cómo es realmente la voluntad de Dios: buena, agradable, y perfecta. (aiōn )
Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt. (aiōn )
3 Déjenme explicarles a todos ustedes, por la gracia que se ha dado, que ninguno debería tener un concepto de sí mismo más alto que el que debería tener. Ustedes deben tener un autoconcepto realista, conforme a la medida de fe que Dios les ha dado.
Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.
4 Así como hay muchas partes del cuerpo, pero no todas hacen lo mismo,
Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning,
5 del mismo modo nosotros somos un cuerpo en Cristo, aunque somos muchos. Y todos somos parte de los otros.
så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.
6 Cada uno tiene dones diferentes, que varían conforme a la gracia que se nos ha dado. De modo que si el don consiste en hablar de Dios, entonces debes hacerlo conforme a tu medida de fe en Dios.
Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;
7 Si se trata del ministerio del servicio, entonces debes servir; si se trata de enseñar, debes enseñar;
har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall;
8 si el don consiste en animar a otros, entonces debes animar; si el don consiste en dar, entonces da generosamente; si es el don del liderazgo, entonces lidera con compromiso; si el don consiste en ser misericordioso, entonces hazlo con alegría.
är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.
9 El amor debe ser genuino. Odien lo malo; aférrense a lo bueno.
Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda.
10 Dedíquense por completo unos a otros en su amor como familia, valorando a los demás más que a ustedes mismos.
Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.
11 No sean perezosos para el trabajo arduo; sirvan al Señor con un espíritu entusiasta.
Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.
12 Permanezcan alegres en la esperanza que tienen, soporten las pruebas que se presenten, y no dejen de orar.
Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.
13 Participen en la provisión para las necesidades del pueblo de Dios, y reciban con hospitalidad a los extranjeros.
Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.
14 Bendigan a quienes los persiguen, bendíganlos y no los maldigan.
Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.
15 Alégrense con los que estén alegres; lloren con los que lloran.
Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.
16 Piensen los unos en los otros. No se consideren ustedes mismos más importantes que los demás; vivan humildemente. No sean arrogantes.
Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka.
17 No paguen mal por mal. Asegúrense de demostrar a todos que lo que hacen es bueno,
Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man.
18 y en cuanto esté de parte de ustedes, vivan en paz con todos.
Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror.
19 Queridos amigos, no procuren la venganza, más bien dejen que Dios sea quien haga juicio—tal como señala la Escritura: “‘Es a mí a quien corresponde administrar la justicia, yo pagaré,’ dice el Señor”.
Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: »Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.»
20 Si quien los odia tiene hambre, denle de comer; si tiene sed, denle de beber; pues al hacer esto acumulan carbones ardientes sobre sus cabezas.
Fastmer, »om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.»
21 No sean vencidos por el mal, sino conquisten el mal con el bien.
Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.