Salmos 81

1 Para el director del coro. En el gitit. Un salmo de Asaf. Canten a Dios, porque es nuestra fuerza; griten de alegría al Dios de Jacob.

För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

2 ¡Comiencen la canción! Toquen la pandereta, la lira de sonido dulce, y el arpa.

Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

3 Soplen la trompeta a la luna nueva, y a la luna llena, para iniciar nuestros festivales,

Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

4 porque esta es una regla de Israel, un reglamento del Dios de Jacob.

Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

5 Dios hizo este estatuto por José, cuando se opuso a la tierra de Egipto. Escuché una voz que no conocía diciendo:

Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

6 “Tomo la carga de tus hombros; libero tus manos de las canastas pesadas.

Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

7 Clamaste a mí en tu sufrimiento, y te salvé. Te respondí desde las nubes tormentosas. Te probé en las aguas de Meriba. (Selah)

»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

8 ¡Pueblo mío! ¡Escuchen mis avisos! Pueblo de Israel, ¡Escúchenme!

I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)

9 No debe haber dios extraño entre ustedes; no deben postrarse nunca ante dioses extranjeros ni adorarlos.

Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

10 Porque yo soy el Señor su Dios que los sacó de la tierra de Egipto. Abran su boca y yo los saciaré.

Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

11 Pero mi pueblo no me escuchó. Israel no quería nada conmigo.

Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

12 Así que los envié lejos a seguir su pensamiento terco, viviendo como escogieran.

Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

13 ¡Si tan solo mi pueblo me escuchara; si tan solo Israel siguiera mis caminos!

Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

14 No me tomaría tanto tiempo derrotar a sus enemigos, ni derribar a los que están en su contra.

O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

15 Los que odian al Señor se retorcerán frente a él, condenados para siempre.

Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

16 Pero yo, los alimentaría con el mejor trigo, y los satisfaría con miel de la roca”.

De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»