Salmos 78

1 Un salmo (masquil) de Asaf. Escucha, pueblo mío, lo que tengo para enseñarte. Escucha lo que vengo a decirte.

En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

2 Te enseñaré dichos sabios; y te explicaré misterios del pasado

Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

3 que he escuchado antes y sobre los cuales he reflexionado. Son historias de nuestros antepasados que han sido transmitidas por generaciones.

Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

4 No las ocultaremos de nuestros hijos. Le contaremos a la siguiente generación sobre las maravillas que Dios ha hecho; sobre su poder y grandes obras.

det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

5 Él entregó sus leyes a los descendientes de Jacob; dio sus instrucciones al pueblo de Israel. Él ordenó a nuestros padres para que las enseñaran a sus hijos,

Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

6 a fin de que la siguiente generación—los que aún no habían nacido—entendieran y crecieran para enseñar a sus hijos.

Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

7 De esta forma debían mantener su fe en Dios y no olvidar lo que Dios ha hecho, así como seguir sus mandamientos.

Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

8 Para que no fueran como sus antepasados, una generación terca y rebelde que carecía de fe y fidelidad.

Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

9 Los soldados de Efraín, aunque estaban armados con arcos, huyeron el día de la batalla.

Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

10 No cumplieron el pacto de Dios, y se negaron a seguir sus leyes.

De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

11 Ignoraronl lo que Dios había hecho, y las maravillas que les había mostrado antes:

De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

12 los milagros que había hecho por sus antepasados en Zoán, en Egipto.

Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

13 Él dividió el mar en dos y los condujo a través de él, manteniendo las aguas como muros a cada lado.

Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

14 Él los guiaba con una nube en el día, y de noche con una nube de fuego.

Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

15 Partió las rocas en el desierto para darle agua abundante a su pueblo. Aguas profundas como el océano.

Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

16 ¡Él hizo que de las piedras fluyera agua como un río!

Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

17 Pero ellos siguieron pecando contra él, rebelándose contra el Altísimo mientras andaban por el desierto.

Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

18 Deliberadamente provocaban a Dios, exigiendo las comidas que tanto anhelaban.

De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

19 Insultaron a Dios diciendo: “¿Puede Dios darnos comida aquí en el desierto?

Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

20 Si bien puede golpear una roca y hacer que de ellas fluya agua como corrientes de río, ¿puede acaso darnos pan? ¿Puede darnos carne?”

Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"

21 Cuando el Señor oyó esto, se enojó mucho, y el fuego de su enojo se encendió contra los descendientes de Jacob, el pueblo de Israel,

Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

22 porque ellos no creyeron en Dios y no confiaron en que podía cuidar de ellos.

eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

23 Tanto fue su enojo que ordenó a los cielos se abrieran,

Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

24 e hizo llover maná del cielo, dándoles así pan celestial.

han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

25 Los seres humanos comieron del pan que comen los ángeles. Y les dio más que suficiente.

Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

26 Luego hizo soplar un viento desde el Este, y por su poder también hizo soplar el viento que viene del Sur.

Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

27 Hizo llover carne como tan abundante como el polvo. Las aves eran muchas, como la arena de la playa.

Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

28 E hizo caer las aves en medio del campamento, y alrededor de sus carpas.

han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

29 Y comieron hasta que se saciaron. Les dio la comida que tanto deseaban.

Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

30 Pero antes de saciar su apetito, mientras aún masticaban la carne,

Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

31 Dios se enojó con ellos e hizo morir a los hombres más fuertes, derribándolos en plena juventud.

då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

32 A pesar de esto, siguieron pecando. A pesar de los milagros, se negaban a creer en él.

Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

33 Así que apagó sus vidas vanas, e hizo que terminaran sus años con horror.

Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

34 Cuando Dios comenzó a matarlos, volvieron con oraciones a él, arrepentidos de su pecado.

När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

35 Se acordaron de que Dios era su roca, que el Dios Altísimo era su salvador.

De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

36 Entonces lo comenzaron adular de labios para afuera, pero solo mentían.

och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

37 En sus corazones no eran sinceros y no guardaron el pacto que tenían con él.

Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

38 Pero por su compasión él perdonó su pecado y no los destruyó. Muchas veces contuvo su enojo y no desató toda su furia.

Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

39 Dios recordó que eran simples mortales, y que eran como el viento que se va y no regresa.

Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

40 Cuántas veces se rebelaron contra él en el desierto, causándole tristeza.

Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

41 Una y otra vez provocaron a Dios, causando dolor al Santo de Israel.

Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

42 Olvidaron la fuerza con la que él los rescató de sus opresores,

De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

43 haciendo milagros en Egipto, y maravillas en la llanura de Zoán.

då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

44 Allí convirtió sus ríos y fuentes de agua en sangre, de modo que nadie podía beber de ellos.

Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

45 Envió moscas para destruirlos, y ranas para que los arruinaran.

han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

46 Dio sus cultivos a las langostas, y todo el fruto de su trabajo fue devorado por ellas.

Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

47 Destruyó sus viñedos con granizo, y sus higueras con aguanieve.

han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

48 Dejó su ganado a merced del granizo y sus animales fueron destruidos por relámpagos.

han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

49 Envió sobre ellos su ira feroz: Rabia, hostilidad y agonía. Por ello envió un grupo de ángeles destructores.

Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

50 Desató su ira sobre ellos y no los salvó de la muerte, sino que los dejó morir por causa de esta plaga.

Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

51 Entonces mató al hijo mayor de cada familia en Egipto, todos los que habían sido concebidos como primogénitos en las carpas de Ham.

Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

52 Pero a su pueblo guió como ovejas, y los condujo como un rebaño en el desierto.

Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

53 Los llevó a un lugar seguro, y no tuvieron nada que temer. Ahogó a sus enemigos en el mar.

Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

54 Los llevó hasta la frontera de su tierra santa, a esta tierra montañosa que había conquistado para ellos.

Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

55 A las naciones infieles las expulsaba a su paso. Dividió la tierra para que la hicieran suya. Estableció las tribus de Israel en sus carpas.

Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

56 Pero ellos siguieron provocando al Altísimo, siendo rebeldes contra él. No siguieron sus enseñanzas.

Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

57 Así como sus antiguos padres se alejaron de Dios y fueron infieles a él, tan torcidos como un arco doblado que no sirve.

de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

58 Provocaron su ira con sus altares paganos y despertaron su celo con sus ídolos.

De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

59 Cuando Dios escuchó que adoraban a otros dioses se enfureció y rechazó por completo a Israel.

Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

60 Entonces abandonó su lugar en Siloé, el Tabernáculo en el que vivía en medio del pueblo.

Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

61 Además entregó el arca de su poder, dejando que manos enemigas la tomaran.

han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

62 Entregó a su pueblo y permitió que lo masacraran a espada, pues estaba furioso con su pueblo escogido.

Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

63 Sus hombres más jóvenes fueron quemados, y las mujeres jóvenes no lograron cantar sus cánticos de bodas.

Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

64 Sus sacerdotes fueron asesinados con espadas y sus viudas no pudieron hacer duelo por ellos.

Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

65 Entonces el Señor reaccionó como si hubiera despertado del sueño, como un guerrero que se despierta después de embriagarse con vino.

Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

66 Venció a sus enemigos, atacándolos por la espalda y exponiéndolos a vergüenza eterna.

Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

67 Rechazó a los descendientes de José y no elegió más a la tribu de Eraín.

Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

68 En su lugar eligió a la tribu de Judá y al Monte de Sión, al cual amaba.

Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

69 Allí construyó su santuario, tan alto como el cielo, y lo puso allí en esa tierra para que existiera eternamente.

Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

70 Eligió a su siervo David, tomándolo de entre los rediles de ovejas,

Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

71 y lo llevó de cuidar ovejas y corderos, a ser un pastor de los descendientes de Jacob, el pueblo especial de Dios: Israel.

Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

72 Como un pastor cuidó de ellos con sincera devoción, y los condujo con manos hábiles.

Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.