Salmos 130

1 Un cántico para los peregrinos que van a Jerusalén. Señor, clamo a ti desde lo más profundo de mi dolor.

En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

2 Por favor escucha mi llanto, presta atención a lo que pido.

Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

3 Señor, si guardaras una lista de nuestros pecados, ¿Quién podría escapar de ser condenado?

Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

4 Pero tú eres un Dios perdonador y por eso debes ser respetado.

Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

5 Yo espero en el Señor, espero ansiosamente, porque confío en su palabra.

Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

6 Anhelo que el Señor vuelva, más que los vigilantes añorando el amanecer.

Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

7 Israel, deposita tus esperanzas en el Señor, porque el Señor nos ama con su inmenso amor, y su salvación no conoce límites.

Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

8 Él redimirá a Israel de todos sus pecados.

Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.