< Salmos 106 >

1 ¡Alaben al Señor! ¡Agradézcanle, porque es bueno! Su gran amor durará para siempre.
Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 ¿Quién puede dar cuenta de todas las maravillas que el Señor ha hecho? ¿Quién puede darle toda la alabanza que merece?
Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
3 Felices son esos que tratan a la gente de forma justa, quienes siempre hacen lo correcto.
Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
4 Acuérdate de mi, por favor, cuando seas generoso con tu pueblo; piensa en mí cuando vengas a salvar.
Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
5 Déjame ver a tu pueblo escogido prosperar; déjame alegrarme juntamente con tu nación santa; déjame compartir tu gozo con los tuyos.
så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
6 Hemos pecado como nuestros antepasados. Nos hemos equivocado. Somos culpables.
Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
7 No prestaron atención a todas las cosas buenas que hiciste. No guardaron en su corazón cuánto los amabas, sino que eligieron rebelarse en el mar Rojo.
Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
8 Tanto así que los salvó por su carácter santo, y para mostrar su poder
Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
9 Él dio la orden al mar Rojo, y este se secó. Guió a su pueblo a través de la profundidad del mar como si fueran por el desierto.
Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
10 Los rescató de aquellos que lo odiaban; los salvó del poder de sus enemigos.
Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
11 El agua ahogó a sus enemigos, ni uno de ellos sobrevivió,
Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
12 Entonces su pueblo confió en lo que él había prometido, y cantó alabanzas a su nombre.
Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
13 Pero ellos olvidaron rápidamente lo que Dios había hecho por ellos, y no escucharon sus advertencias.
Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
14 Estaban llenos de ansias desesperadas en el desierto; provocaron a Dios en el desierto.
De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15 Dios les dio lo que querían, pero también les envió una plaga.
Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
16 La gente se volvió celosa de Moisés, y de Aarón, los sacerdotes santos del Señor.
Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
17 La tierra se abrió y se tragó a Datán; sepultó a Abiram y a sus seguidores.
Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
18 Fuego ardiente se encendió en medio de ellos. Una llama que los quemó a todos.
Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
19 En el monte Sinaí elaboraron un becerro, se postraron ante un ídolo de metal.
De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
20 ¡Reemplazaron su rey de gloria por un toro que comía yerba!
sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
21 Se olvidaron de Dios, su Salvador, quien había hecho cosas maravillosas en Egipto;
De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
22 obrando toda clase de milagros en la tierra de Cam, haciendo cosas maravillosas en el mar Rojo.
så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23 Y entonces dijo que iba a destruirlos, pero Moisés, su líder escogido, se colocó entre Dios y el pueblo para persuadirlo de nos destruirlos en su ira.
Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
24 Más tarde el pueblo se rehusó a entrar a la tierra prometida; no confiaron en que Él cumpliría lo que había prometido.
De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
25 Hablaban en sus tiendas sobre el Señor, y se rehusaron a obedecer lo que les había ordenado.
De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
26 Entonces levantó su mano para hacerles una seria advertencia de que los destruiría en el desierto,
Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
27 que dispersaría a sus descendientes entre las naciones, mandándolos a países lejanos.
att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
28 Proclamaron fidelidad a Baal Peor, y comieron alimento sacrificado a los muertos.
Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
29 Provocaron al Señor con lo que hicieron, haciéndolo enojar, y una plaga cayó sobre ellos.
De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
30 Pero Finees tomó un lugar por el Señor e intervino, y la plaga se detuvo.
Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
31 Ha sido considerado como un hombre que vivió con rectitud desde entonces hasta ahora, durante todas las generaciones.
det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
32 También hicieron airar al Señor en las aguas de Meribá, cuando las cosas se pusieron en contra de Moisés por culpa de ellos.
De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
33 Lo hicieron enfurecer tanto que habló sin pensar en el calor del momento.
Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
34 No destruyeron a los pueblos paganos como el Señor les había dicho,
De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
35 sino que en su lugar se unieron a ellos y adoptaron su estilo de vida.
utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
36 Adoraron a sus ídolos paganos que se convirtieron en una trampa para ellos.
De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
37 Incluso rindieron en sacrificio a sus hijos e hijas a esos demonios.
Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
38 Derramaron sangre de niños inocentes, sus propios hijos, sacrificándolos a los dioses de Canaán. Al hacerlo, mancharon la tierra con sangre.
Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
39 Incluso mancharon sus propias vidas con lo que hicieron: sus acciones fueron adulterio espiritual.
Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
40 Por eso el Señor se airó con su pueblo, odió a aquellos que le pertenecían.
Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
41 Y los entregó a las naciones paganas. Estos pueblos que los odiaban ahora se convirtieron en sus dirigentes.
Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
42 Sus enemigos los dominaron y los doblegaron con su poder.
Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
43 El Señor los rescató repetidas veces, pero ellos continuaron con sus actos rebeldes, hasta que fueron destruidos por sus propios pecados.
Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
44 Pero, a pesar de todo esto, el Señor fue movido por su sufrimiento; oyó sus lamentos quejumbrosos.
Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
45 Recordó el pacto que había hecho con ellos, y se contuvo por gran bondad y amor.
Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
46 Hizo que los pueblos que los habían capturado los trataran con misericordia.
Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
47 ¡Sálvanos, Señor, Dios nuestro! reúnenos nuevamente de entre todas las naciones, para que podamos agradecerte y hablar de lo maravilloso que eres.
Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
48 ¡Cuán grande es el Señor, el Dios de Israel, quien vive por siempre y para siempre! ¡Todo el mundo diga “Amén”! ¡Alaben al Señor!
Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken

< Salmos 106 >