Salmos 102

1 Oración de alguien que está sufriendo y está cansado, encomendando sus problemas al el Señor. Por favor, Señor, ¡escucha mi oración! ¡Escucha mi clamor a ti pidiendo ayuda!

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

2 ¡No escondas tu rostro de mí en mis horas de angustia! Vuélvete y escúchame, y responde rápido cuando llamo.

Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

3 ¡Porque mi vida está desapareciendo como el humo; siento como si mi cuerpo estuviera en llamas!

Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

4 ¡Soy como la grama que se secó, y se marchitó, ya ni recuerdo cuándo debo comer!

Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

5 Mis gemidos me han revestido; mis huesos se dejan ver a través de mi piel.

För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

6 Soy como un búho del desierto, como una pequeña lechuza entre las ruinas.

Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

7 No puedo conciliar el sueño. Soy como un pájaro solitario en la azotea.

Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

8 Mis enemigos se mofan de mí. Se burlan y maldicen en mi nombre.

Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

9 Las cenizas son mi comida; mis lágrimas gotean encima de mi bebida,

Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

10 Por tu hostilidad y tu enojo, me recogiste y me volviste arrojar bien lejos.

för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

11 Mi vida se desvanece lentamente como sombras nocturnas, me estoy marchitando como la grama.

Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

12 Pero tú, Señor, reinarás para siempre, tu gloria perdurará por todas las generaciones.

Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

13 Te levantarás y tendrás piedad de Jerusalén, porque es tiempo de que seas gentil con la ciudad, el tiempo ha llegado.

Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

14 Porque las personas que te siguen aman sus piedras; ¡valoran incluso su polvo!

Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

15 Entonces las naciones te temerán, Señor; todos los reyes de la tierra se postrarán ante tu presencia.

Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

16 Porque el Señor reconstruirá Jerusalén; y aparecerá con gloria.

när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

17 Atenderá las oraciones de los desamparados; no ignorará sus pedidos.

när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

18 Que esto sea recordado por las generaciones futuras, para que las personas que aún no han nacido alaben al Señor:

Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

19 Porque él mira desde los cielos, desde lo más alto de su lugar santo; él observa a la tierra desde su trono,

att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

20 para responder a los lamentos de los prisioneros, para liberar a los hijos de la muerte.

för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

21 Y como resultadoj la maravillosa naturaleza del Señor será alabada en Jerusalén con alabanzas,

på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

22 cuando las personas de todos los reinos se reúnan para adorar al Señor.

när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

23 Pero, en cuanto a mí, él me quitó la salud cuando era joven, acortando mi vida.

Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

24 Clamé al Señor, “Mi Dios, ¡No me arrebates mi vida mientras aún soy joven! Tú eres el único que vive para siempre.

Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

25 Hace mucho tiempo creaste la tierra; hiciste los cielos.

I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

26 Y ellos llegarán a su fin, pero tú no. Todos ellos se desgastarán como la ropa, y tú los cambiarás y los tirarás.

de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

27 Pero tú eres el único que vive para siempre; tus años nunca llegarán a un fin.

Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

28 Nuestros hijos vivirán contigo, y los hijos de nuestros hijos crecerán en tu presencia”.

Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.