Salmos 102

1 Oración de alguien que está sufriendo y está cansado, encomendando sus problemas al el Señor. Por favor, Señor, ¡escucha mi oración! ¡Escucha mi clamor a ti pidiendo ayuda!

En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.

2 ¡No escondas tu rostro de mí en mis horas de angustia! Vuélvete y escúchame, y responde rápido cuando llamo.

Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.

3 ¡Porque mi vida está desapareciendo como el humo; siento como si mi cuerpo estuviera en llamas!

Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.

4 ¡Soy como la grama que se secó, y se marchitó, ya ni recuerdo cuándo debo comer!

Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.

5 Mis gemidos me han revestido; mis huesos se dejan ver a través de mi piel.

Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.

6 Soy como un búho del desierto, como una pequeña lechuza entre las ruinas.

Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.

7 No puedo conciliar el sueño. Soy como un pájaro solitario en la azotea.

Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

8 Mis enemigos se mofan de mí. Se burlan y maldicen en mi nombre.

Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.

9 Las cenizas son mi comida; mis lágrimas gotean encima de mi bebida,

Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;

10 Por tu hostilidad y tu enojo, me recogiste y me volviste arrojar bien lejos.

För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.

11 Mi vida se desvanece lentamente como sombras nocturnas, me estoy marchitando como la grama.

Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.

12 Pero tú, Señor, reinarás para siempre, tu gloria perdurará por todas las generaciones.

Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.

13 Te levantarás y tendrás piedad de Jerusalén, porque es tiempo de que seas gentil con la ciudad, el tiempo ha llegado.

Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.

14 Porque las personas que te siguen aman sus piedras; ¡valoran incluso su polvo!

Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;

15 Entonces las naciones te temerán, Señor; todos los reyes de la tierra se postrarán ante tu presencia.

Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;

16 Porque el Señor reconstruirá Jerusalén; y aparecerá con gloria.

Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.

17 Atenderá las oraciones de los desamparados; no ignorará sus pedidos.

Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.

18 Que esto sea recordado por las generaciones futuras, para que las personas que aún no han nacido alaben al Señor:

Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.

19 Porque él mira desde los cielos, desde lo más alto de su lugar santo; él observa a la tierra desde su trono,

Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;

20 para responder a los lamentos de los prisioneros, para liberar a los hijos de la muerte.

Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;

21 Y como resultadoj la maravillosa naturaleza del Señor será alabada en Jerusalén con alabanzas,

På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;

22 cuando las personas de todos los reinos se reúnan para adorar al Señor.

När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.

23 Pero, en cuanto a mí, él me quitó la salud cuando era joven, acortando mi vida.

Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.

24 Clamé al Señor, “Mi Dios, ¡No me arrebates mi vida mientras aún soy joven! Tú eres el único que vive para siempre.

Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.

25 Hace mucho tiempo creaste la tierra; hiciste los cielos.

Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.

26 Y ellos llegarán a su fin, pero tú no. Todos ellos se desgastarán como la ropa, y tú los cambiarás y los tirarás.

De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.

27 Pero tú eres el único que vive para siempre; tus años nunca llegarán a un fin.

Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.

28 Nuestros hijos vivirán contigo, y los hijos de nuestros hijos crecerán en tu presencia”.

Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.