Lamentaciones 5
1 Señor, por favor, recuerda lo que nos ha pasado. ¡Míranos y date cuenta de cómo hemos sido humillados!
Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
2 La tierra que poseíamos ha sido entregada a extraños, nuestras casas han sido entregadas a extranjeros.
Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
3 Hemos perdido a nuestros padres y nuestras madres son viudas ahora.
Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
4 El agua que bebemos la tenemos que pagar, la leña nos sale cara.
Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
5 Como animales, nos llevan con arneses al cuello; Estamos agotados, pero no encontramos descanso.
Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
6 Nos aliamos con Egipto y Asiria para poder tener mucha comida.
Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
7 Nuestros antepasados pecaron y se han ido, pero nosotros estamos siendo castigados por sus pecados.
Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
8 Siervos de nuestro conquistador nos dominan; nadie puede salvarnos de su poder.
Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
9 Cuando buscamos comida, tomamos nuestras vidas en nuestras manos, a causa de los asaltantes armados en el desierto.
Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
10 Nuestra piel está caliente como un horno a causa de la fiebre provocada por el hambre.
Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
11 Violaron a las mujeres en Sión, a las vírgenes en las ciudades de Judá.
De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
12 A los príncipes los han colgado de las manos; no respetan a los ancianos.
Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
13 Los jóvenes son obligados a trabajar en los molinos de mano; los muchachos se tambalean bajo los fardos de leña.
Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
14 Los ancianos han abandonado sus lugares en la puerta de la ciudad; los jóvenes han dejado de tocar su música.
De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
15 Ya no hay alegría para nosotros; nuestro baile se ha convertido en luto.
Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
16 La corona ha caído de nuestra cabeza. ¡Qué desastre nos ha sobrevenido por haber pecado!
Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
17 Por todo esto, estamos enfermos del corazón; por todo esto, podemos apenas mirar;
Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
18 A causa del Monte Sion, que ha sido abandonado, y donde sólo los zorros deambulan.
För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
19 ¡Pero tú, Señor, vives para siempre! ¡Tú gobiernas por todas las generaciones!
Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
20 ¿Por qué nos has olvidado durante tanto tiempo? ¿Por qué nos has abandonado durante tantos años?
Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
21 Tráenos de regreso a ti, Señor, para que podamos volver a estar contigo. Por favor, restaura nuestras vidas a como era antes.
Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
22 ¿O es que nos has rechazado por completo? ¿Estás realmente enfadado con nosotros?
Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
