Lamentaciones 3
1 Soy el hombre que ha experimentado el sufrimiento bajo la vara de la ira de Dios.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 Me ha alejado, obligándome a caminar en las tinieblas en lugar de la luz.
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 De hechome golpea una y otra vez todo el día.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 Me ha desgastado; me ha hecho pedazos.
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 Me ha asediado, rodeándome de amargura y miseria.
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 Me ha obligado a vivir en las tinieblas, como los muertos desde hace tiempo.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 Ha levantado un muro a mi alrededor para que no pueda escapar; me ha atado con pesadas cadenas.
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Aunque siga clamando por ayuda, se niega a escuchar mi oración.
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 Ha puesto piedras en mi camino y me envía por senderos torcidos.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 Es un oso que me acecha, un león escondido listo para atacar,
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 Me arrastró de mi camino y me hizo pedazos, dejándome indefenso.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 Cargó su arco con una flecha y me usó como blanco,
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 Me disparó en los riñones con sus flechas.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 Ahora todos se ríen de mí, cantando canciones que se burlan de mí todo el día.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 Me ha llenado de amargura; me ha llenado de amargo ajenjo.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 Me ha roto los dientes con arenilla; me ha pisoteado en el polvo.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 Me ha arrancado la paz; he olvidado todo lo bueno de la vida.
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 Por eso digo: Mi expectativa de una larga vida ha desaparecido, junto con todo lo que esperaba del Señor.
Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
19 No olvides todo lo que he sufrido en mi agonía, tan amargo como el ajenjo y el veneno.
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 Ciertamente no lo he olvidado. Lo recuerdo demasiado bien, por eso me hundo en la depresión.
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 Pero aún tengo esperanza cuando pienso en esto:
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 Es por el amor fiel del Señor que nuestras vidas no están destruidas, pues con sus actos de misericordia nunca nos abandona.
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 Él los renueva cada mañana. ¡Qué maravillosamente fiel eres, Señor!
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 El Señor es todo lo que necesito, me digo a mí mismo: Pondré mi esperanza en él.
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 El Señor es bueno con los que confían en él, con cualquiera que lo siga.
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 Es bueno esperar tranquilamente la salvación del Señor.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 Es bueno que el ser humano aprenda a soportar con paciencia la disciplina mientras es joven.
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 Debe sentarse solos en silencio, porque es Dios quien lo ha disciplinado.
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 Debe inclinarse con el rostro hacia el suelo, porque aún puede haber esperanza.
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 Debe poner la mejilla a quien quiera abofetearlos; debe aceptar los insultos de los demás.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 Porque el Señor no nos abandonará para siempre.
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 Aunque nos venga la tristeza, él nos muestra misericordia porque su amor fiel es muy grande.
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 Porque no quiere herir ni causarle dolor a ninguno.
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 Ya sea que alguien maltrate a todos los prisioneros de la tierra
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 Ole niegue a alguien sus derechos mientras el Altísimo lo ve,
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 O sea que alguien engañe a otro en su caso legal, estas son cosas el Señor noaprueba.
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 ¿Quién habló y llegó a existir? ¿No fue el Señor quien lo ordenó?
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 Cuando el Altísimo habla puede ser para un desastre o para una bendición.
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 ¿Por qué habría de quejarse un ser humano de las consecuencias de sus pecados?
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Debemos mirarnos a nosotros mismos, examinar nuestros actos y volver al Señor.
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 No nos limitemos a levantar la mano a Dios hacia el cielo, sino nuestra mente también, y digamos:
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 “Nosotros somos pecadores; nosotros somos rebeldes ¡y tú no nos has perdonado!”
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 Te has envuelto en ira y nos has perseguido, matándonos sin piedad. Has destruido sin piedad.
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 Te has envuelto en una nube que ninguna oración puede penetrar.
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Nos has convertido en residuos y desechos para las naciones de alrededor.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 Todos nuestros enemigos abren la boca para criticarnos.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Estamos aterrorizados y atrapados, devastados y destruidos.
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Las lágrimas brotan de mis ojos por la muerte de mi pueblo.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 Mis ojos rebosan de lágrimas todo el tiempo. No se detendrán
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 Hasta que el Señor mire desde el cielo y vea lo que pasa.
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 Lo que he visto me atormenta por lo que ha sucedido a todas las mujeres de mi ciudad.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 Sin razón alguna mis enemigos me atraparon como a un pájaro.
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 Intentaron matarme arrojándome a un pozo y tirándome piedras.
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 El agua me inundó hastala cabeza, y pensé que moriría.
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
55 Desde lo más profundo de la fosa te llamé, Señor.
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 Tú me oíste cuando oré: “Por favor, no ignores mi grito de auxilio”.
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 Viniste a mí cuando te llamé, y me dijiste: “¡No tengas miedo!”
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
58 ¡Has tomado mi caso y me has defendido; has salvado mi vida!
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 Señor, tú has visto las injusticias que se han cometido contra mí; ¡Defiéndeme, por favor!
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Has observado lo vengativos que son y las veces que han conspirado contra mí.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 Señor, tú has oído cómo me han insultado y lo que han tramado contra mí,
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 ¡Cómo mis enemigos hablan contra mí y se quejan de mí todo el tiempo!
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 ¡Mira! Ya sea que estén sentados o de pie, siguen burlándose de mí en sus canciones.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 ¡Págales como se merecen, Señor, por todo lo que han hecho!
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Dales algo para que sus mentes queden cubiertas! ¡Que tu maldición caiga sobre ellos!
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 Persíguelos en tu cólera, Señor, y deshazte de ellos de la tierra!
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
