Job 9
1 Job respondió:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “¡Sí, todo eso lo sé! Pero, ¿cómo puede alguien tener la razón delante Dios?
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
3 Si quisieras discutir con Dios, éste podría hacer mil preguntas que nadie puede responder.
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
4 Dios es tan sabio y poderoso que nadie podría desafiarlo y ganarle.
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
5 “Dios mueve las montañas de repente; las derriba en su ira.
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
6 Él sacude la tierra, haciendo temblar sus cimientos.
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
7 Él es quien puede ordenar que el sol no salga y que las estrellas no brillen.
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
8 Sólo él es quien extiende los cielos y camina sobre las olas del mar.
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
9 Él hizo las constelaciones de la Osa, de Orión, de las Pléyades y las estrellas del cielo austral.
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
10 Él es quien hace cosas increíbles que están más allá de nuestro entendimiento, cosas maravillosas que son incontables.
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11 “Pero cuando pasa junto a mí, no lo veo; cuando camina hacia adelante, es invisible para mí.
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12 Si él quita, ¿Quién podrá impedírselo? ¿Quién va a preguntarle: ‘Qué haces’?
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
13 Dios no refrena su ira, y aplasta a los ayudantes de Rahab.
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14 “Así que, ¡cuánto menos podría responder a Dios, o elegir mis palabras para discutir con él!
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15 Aunque tenga razón, no puedo responderle. Debo implorar la misericordia de mi juez.
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16 Aunque lo llamara para que viniera y él respondiera, no creo que me escuchara.
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17 “Me golpea con vientos de tormenta; me hiere una y otra vez, sin dar razón.
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
18 No me da la oportunidad ni siquiera de recuperar el aliento; en cambio, llena mi vida de amargo sufrimiento.
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19 Si de fuerza se trata, Dios es el más fuerte. Si es cuestión de justicia, entonces ¿quién fijará un tiempo para mi caso?
Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
20 Aunque tenga razón, mi propia boca me condenaría; aunque sea inocente, él demostraría que estoy equivocado.
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
21 ¡Soy inocente! No me importa lo que me pase. ¡Odio mi vida!
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22 Por eso digo: ‘A Dios le da igual. Él destruye tanto al inocente como al malvado’.
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
23 Cuando el desastre golpea de repente, se burla de la desesperación de los inocentes.
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24 La tierra ha sido entregada al malvado; él ciega los ojos de los jueces; y si no es él, entonces ¿quién?
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
25 Los días de mi vida corren como un corredor, pasando a toda prisa sin que yo vea ninguna felicidad.
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
26 Pasan como veloces veleros, como el águila que se abalanza sobre su presa.
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
27 “Si me dijera a mí mismo: ‘Olvidaré mis quejas; dejaré de llorar y seré feliz’,
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28 seguiría aterrado por todo mi sufrimiento, porque tú, Dios, no dirás que soy inocente.
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
29 Ya que estoy condenado, ¿qué sentido tiene discutir?
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
30 ¡Aunque me lavara con agua pura de la montaña y me limpiara las manos con jabón,
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
31 me arrojarías a un pozo de lodo de modo que hasta mis propias ropas me odiarían!
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
32 Porque Dios no es un ser mortal como yo, no puedo defenderme ni llevarlo a juicio.
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
33 Si hubiera un árbitro ¡que pudiera reunirnos a los dos!
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
34 ¡Ojalá Dios dejara de golpearme con su vara y de aterrorizarme!
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
35 Entonces podría hablar sin tener miedo; pero como lo tengo, no puedo!”
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
