Job 8
1 Entonces Bildad el Suhita habló y dijo:
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 “¿Cuánto tiempo más seguirás hablando así? Las palabras que salen de tu boca son un montón de aire caliente!
Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
3 ¿Pervierte Dios la justicia? ¿Acaso el Todopoderoso pervierte lo que es justo?
Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
4 Tus hijos debieron pecar contra él, y por eso merecieron el castigo que les infligió.
Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
5 Pero si oras a Dios y le pides ayuda,
så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
6 si llevas una vida limpia y haces lo que es justo, entonces él actuará para enderezar las cosas en su hogar.
då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
7 Aunque comiencen con casi nada, ¡terminarán con mucho!
och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
8 “¿Por qué no preguntan lo que descubrieron las generaciones anteriores, y examinan lo que descubrieron nuestros antepasados? ¡Nosotros nacimos ayer y no sabemos nada!
Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
9 Nuestros días en la tierra se desvanecen tan rápido como una sombra que pasa.
-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
10 ¿Acaso no te enseñan y te explican lo que saben?
men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
11 ¿Puede crecer el papiro donde no hay pantano? ¿Pueden crecer los juncos sin agua?
»Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
12 Incluso sin ser cortados, mientras aún florecen, se marchitan más rápido que la hierba.
Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
13 Esto es lo que le sucede a todo el que se olvida de Dios. Las esperanzas de los que viven sin Dios se reducen a nada.
Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
14 Su confianza es como si se aferraran a una endeble tela de araña.
Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
15 Buscan la seguridad en su casa, pero ésta no les proporciona ningún apoyo. Intentan aferrarse a ella, pero es fugaz.
Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
16 Los que viven sin Dios son como una planta exuberante que crece al sol y extiende sus brotes por todo el jardín.
Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
17 Enreda sus raíces entre las piedras y se aferra a la roca.
kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
18 Pero cuando es cortada, el lugar donde estaba la repudia, diciendo: ‘Nunca te vi’.
Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
19 Entonces su vida se acaba, y otra plata brota de la tierra para ocupar su lugar.
Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
20 “Mira, Dios no rechaza a quien es inocente, ni apoya a quien es culpable.
Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
21 Él puede hacer que vuelvas a reír de felicidad y a gritar de alegría.
Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
22 Los que te odian serán avergonzados, y el lugar donde viven los malvados será destruido”.
De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
