Job 8
1 Entonces Bildad el Suhita habló y dijo:
Då svarade Bildad af Suah, och sade:
2 “¿Cuánto tiempo más seguirás hablando así? Las palabras que salen de tu boca son un montón de aire caliente!
Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
3 ¿Pervierte Dios la justicia? ¿Acaso el Todopoderoso pervierte lo que es justo?
Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
4 Tus hijos debieron pecar contra él, y por eso merecieron el castigo que les infligió.
Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
5 Pero si oras a Dios y le pides ayuda,
Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
6 si llevas una vida limpia y haces lo que es justo, entonces él actuará para enderezar las cosas en su hogar.
Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
7 Aunque comiencen con casi nada, ¡terminarán con mucho!
Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
8 “¿Por qué no preguntan lo que descubrieron las generaciones anteriores, y examinan lo que descubrieron nuestros antepasados? ¡Nosotros nacimos ayer y no sabemos nada!
Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
9 Nuestros días en la tierra se desvanecen tan rápido como una sombra que pasa.
Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
10 ¿Acaso no te enseñan y te explican lo que saben?
De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
11 ¿Puede crecer el papiro donde no hay pantano? ¿Pueden crecer los juncos sin agua?
Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
12 Incluso sin ser cortados, mientras aún florecen, se marchitan más rápido que la hierba.
Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
13 Esto es lo que le sucede a todo el que se olvida de Dios. Las esperanzas de los que viven sin Dios se reducen a nada.
Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
14 Su confianza es como si se aferraran a una endeble tela de araña.
Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
15 Buscan la seguridad en su casa, pero ésta no les proporciona ningún apoyo. Intentan aferrarse a ella, pero es fugaz.
Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
16 Los que viven sin Dios son como una planta exuberante que crece al sol y extiende sus brotes por todo el jardín.
Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
17 Enreda sus raíces entre las piedras y se aferra a la roca.
Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
18 Pero cuando es cortada, el lugar donde estaba la repudia, diciendo: ‘Nunca te vi’.
Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
19 Entonces su vida se acaba, y otra plata brota de la tierra para ocupar su lugar.
Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
20 “Mira, Dios no rechaza a quien es inocente, ni apoya a quien es culpable.
Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
21 Él puede hacer que vuelvas a reír de felicidad y a gritar de alegría.
Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
22 Los que te odian serán avergonzados, y el lugar donde viven los malvados será destruido”.
Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
