Job 6
1 Entonces Job respondió:
Job svarade, och sade:
2 “Si se pudiera pesar mi dolor y poner mis problemas en una balanza
När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
3 serían más pesados que la arena del mar. Por eso hablé tan precipitadamente.
Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
4 Porque las flechas del Todopoderoso están en mí; su veneno mina mi espíritu. Los terrores de Dios están alineados contra mí.
Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
5 ¿No rebuznan los burros salvajes cuando se les acaba la hierba? ¿No gime el ganado cuando no tiene comida?
Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
6 ¿Se puede comer sin sal algo que no tiene sabor? ¿Tiene algún sabor la clara del huevo?
Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
7 No puedo tocar ningún alimento, ¡la sola idea me hace sentir enfermo!
Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
8 ¡Oh, si pudiera tener lo que realmente quiero, que Dios me diera lo que más deseo!
O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
9 ¡Que Dios estuviera dispuesto a aplastarme hasta la muerte, que me dejara morir!
Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
10 Pero aún me consuela saber, haciéndome feliz a través del dolor interminable, que nunca he rechazado las palabras de Dios.
Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
11 “¿Por qué debo seguir esperando si no tengo fuerzas? ¿Por qué debo seguir adelante si no sé lo que me va a pasar?
Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
12 ¿Acaso soy fuerte como una roca? ¿Acaso soy de bronce?
Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
13 ¿Cómo puedo ayudarme a mí mismo ahora que cualquier posibilidad de éxito ha desaparecido?
Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
14 Quien no es amable con un amigo ha dejado de respetar al Todopoderoso.
Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
15 Mis hermanos han actuado con el mismo engaño que un arroyo del desierto, aguas caudalosas en el desierto que se desvanecen.
Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
16 El arroyo se desborda cuando está lleno de hielo oscuro y nieve derretida,
Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
17 pero con el calor se seca y desaparece, esfumándose de donde estaba.
Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
18 Las caravanas de camellos se apartan para buscar agua, pero no la encuentran y mueren.
Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
19 Las caravanas de Tema buscaron, los viajeros de Saba se confiaron,
De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
20 pero sus esperanzas se desvanecieron: llegaron y no encontraron nada.
Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
21 “Ahora no ayudan en nada. Así de simple: ven mi problema y tienen miedo.
Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
22 ¿Les he pedido algo? ¿Acaso les he pedido que sobornen a alguien a mi favor, usando su propio dinero?
Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
23 ¿Les he pedido que me rescaten de un enemigo? ¿Les he pedido que me salven de mis opresores?
Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
24 Explíquenme esto y me callaré. Muéstrenme en qué me equivoco.
Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
25 Las palabras sinceras son dolorosas, ¿pero qué prueban sus argumentos?
Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
26 ¿Van a discutir sobre lo que he dicho, cuando las palabras de alguien desesperado deberían dejar que el viento se las lleve?
I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
27 ¡Son capaces de jugar a los dados para ganarle un huérfano, así como son capaces de regatear con su amigo!
I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
28 ¡Mírenme a los ojos y digan si les miento en la cara!
Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
29 ¡No hablen así! ¡No sean injustos! Lo que digo es correcto.
Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
30 No estoy diciendo mentiras. ¿Acaso no sabría yo mismo si me equivoco?”
Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
