Job 37
1 “Ante esto mi corazón tiembla, latiendo rápidamente dentro de mí.
Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2 Escucha con atención la voz atronadora de Dios que retumba al hablar.
Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3 Lo envía a través del cielo; sus relámpagos brillan hasta los confines de la tierra.
Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4 Luego viene el estruendo del trueno, su voz majestuosa no se contiene cuando habla.
Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5 ¡La voz atronadora de Dios es maravillosa! No podemos comprender las grandes cosas que hace.
Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6 “Ordena que caiga la nieve y que llueva sobre la tierra.
Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7 Con ello detiene el trabajo de la gente para que todos puedan entender lo que hace.
Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8 Incluso los animales se refugian y permanecen en sus guaridas.
Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9 El viento del sur sopla en las tormentas, mientras que el viento del norte sopla cuando hace frío.
Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10 El aliento de Dios produce hielo, congelando la superficie del agua.
med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
11 Llena las nubes de humedad y esparce desde ellas sus rayos.
Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12 Se arremolinan bajo su control; se mueven por toda la tierra según sus órdenes.
De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
13 Lo hace para cumplir su voluntad, ya sea para disciplinar o para mostrar su bondad.
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
14 “Escucha esto, Job. Detente un momento y considera las cosas maravillosas que hace Dios.
Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
15 ¿Sabes cómo Dios controla las nubes, o cómo hace que sus relámpagos salgan de ellas?
Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
16 ¿Sabes cómo flotan las nubes en el cielo: la maravillosa obra de quien lo sabe todo.
Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
17 Tú sabes que tu ropa gotea de sudor cuando el viento del sur trae un aire caliente y pesado.
Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
18 ¿Puedes martillar el cielo para que sea como un espejo fundido, como hace él?
Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
19 “Entonces, ¿por qué no nos enseñas lo que hay que decirle a Dios? No podemos exponer nuestro caso porque estamos a oscuras!
Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
20 ¿Hay que decirle a Dios que quiero hablar? Cualquiera que lo quisiera sería destruido!
Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
21 Al fin y al cabo, no podemos mirar al sol cuando brilla en el cielo, después de que el viento haya despejado las nubes.
Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
22 Del norte sale Dios brillando como el oro, rodeado de una majestad impresionante.
I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
23 No podemos acercarnos al Todopoderoso, porque nos supera en poder y justicia, y en hacer el bien.
den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
24 No actúa como un tirano; no es de extrañar que la gente le tema, aunque no valora a los que se creen sabios”.
Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
