Job 32

1 Los tres amigos de Job dejaron de responderle porque él seguía protestando su inocencia.

Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.

2 Entonces Eliú, hijo de Baraquel el Buzita, de la familia de Ram, se enojó. Se enojó con Job por afirmar que él tenía la razón y no Dios.

Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.

3 Eliú también se enfadó con los tres amigos de Job porque hacían ver que Dios estaba equivocado, ya que no habían sido capaces de responder a Job.

Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.

4 Elihú había esperado a que los otros tres hablaran con Job, ya que eran mayores que él.

Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.

5 Pero al ver que no podían responder a Job, se enojó mucho.

Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.

6 Eliú, hijo de Baraquel el Buzita, dijo: “Yo soy joven y ustedes son viejos, por eso me resistí a decirles lo que sé.

Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.

7 Me dije a mí mismo: ‘Los que son mayores deben hablar, los que son mayores deben enseñar la sabiduría’.

Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.

8 Sin embargo, hay un espíritu en los seres humanos, el aliento del Todopoderoso, que les da entendimiento.

Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.

9 No son los viejos los que son sabios, ni los ancianos los que saben lo que es correcto.

Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.

10 Por eso te digo que me escuches ahora: déjame decirte lo que sé.

Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.

11 Pues bien, esperé a oír lo que tenías que decir, escuchando tus ideas mientras buscabas las palabras adecuadas para hablar.

Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.

12 Les he prestado mucha atención a todos, y ninguno ha demostrado que Job estuviera equivocado ni ha respondido a sus argumentos.

Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.

13 No digan dentro de ustedes mismo: ‘Somos muy sabios’, porque Dios, y no un ser humano, les demostrará que están equivocados.

I mågen tilläfventyrs säga: Vi hafve drabbat på vishetena, att Gud hafver bortkastat honom, och ingen annar.

14 Job no alineó sus argumentos contra mí, y yo no le responderé como ustedes lo hicieron.

Det talet gör mig icke fyllest; jag vill intet svara honom, efter som I taladen.

15 Se quedaron sin palabras, sin nada más que decir.

Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.

16 ¿Debo seguir esperando, siendo que no hablan y solo están ahí de pie sin decir nada?

Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;

17 Pues ahora yo también daré mi respuesta. Les diré lo que sé.

Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;

18 ¡Tengo tanto que decir que no puedo retener las palabras!

Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.

19 Por dentro soy como un vino en fermentación, embotellado; como odres nuevos a punto de estallar.

Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.

20 Tengo que hablar antes de estallar; abriré mis labios para responderle.

Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.

21 No tomaré partido, y no voy a adular a nadie.

Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;

22 No sé adular, y si lo hiciera mi Creador pronto me destruiría”.

Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.