Job 3

1 Después de esto Job comenzó a hablar, maldiciendo el día de su nacimiento.

Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

2 Y dijo:

Job tog till orda och sade:

3 “Que el día en que nací sea borrado, así como la noche en que se anunció que un niño había sido concebido.

Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: "Ett gossebarn är avlat."

4 Que ese día se convierta en tinieblas. Que el Dios de arriba no lo recuerde. Que no brille la luz sobre él.

Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.

5 Cúbranlo con oscuridad y sombra de muerte. Una nube negra debería ensombrecerlo. Debería ser tan aterrador como la oscuridad de un eclipse de día.

Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.

6 Borren esa noche como si nunca hubiera existido. No la cuenten en el calendario. Que no tenga día en ningún mes.

Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.

7 “Que en esa noche no nazcan niños, que no se escuchen sonidos de felicidad.

Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.

8 Que la maldigan los que maldicen ciertos días, los que tienen el poder de sacar al Leviatán.

Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.

9 Que sus estrellas de la madrugada permanezcan oscuras. Que al buscar la luz, no vea ninguna, que no vea el resplandor del amanecer

Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;

10 porque no cerró el vientre de mi madre para impedirme ver los problemas.

eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.

11 “¿Por qué no nací muerto? ¿Por qué no morí al nacer?

Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

12 ¿Por qué hubo un regazo para que me acostara, y pechos para que me amamantaran?

Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?

13 Ahora estaría acostado en paz, durmiendo y descansando

Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,

14 junto con los reyes de este mundo y sus funcionarios cuyos palacios ahora yacen en ruinas;

vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,

15 o con los nobles que coleccionaban oro y llenaban sus casas de plata.

ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;

16 ¿Por qué no fui un aborto, enterrado en secreto, un bebé que nunca vio la luz?

eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

17 Allí, en la tumba, los malvados no dan más problemas, y los que ya no tienen fuerzas tienen su descanso.

Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;

18 Allí los prisioneros descansan y no escuchan las órdenes de sus opresores.

där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.

19 Tanto los pequeños como los grandes están allí, y los esclavos son liberados de sus amos.

Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.

20 ¿Por qué Dios da vida a los que sufren, a los que viven amargamente,

Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,

21 a los que esperan una muerte que no llega y a los que buscan la muerte más desesperadamente que la caza de un tesoro?

åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,

22 ¡Son tan increíblemente felices cuando llegan a la tumba!

åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;

23 ¿Por qué se da luz a quien no sabe a dónde va, a quien Dios ha cercado?

varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?

24 “Mis gemidos son el pan que como, y mis lágrimas son el agua que bebo.

Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.

25 Porque todo lo que temía me ha sucedido; todo lo que temía me ha sobrevenido.

ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.

26 No tengo paz, ni tranquilidad, ni descanso. Lo único que siento es rabia”.

Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.