Job 3
1 Después de esto Job comenzó a hablar, maldiciendo el día de su nacimiento.
Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;
2 Y dijo:
Utbrast, och sade:
3 “Que el día en que nací sea borrado, así como la noche en que se anunció que un niño había sido concebido.
Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.
4 Que ese día se convierta en tinieblas. Que el Dios de arriba no lo recuerde. Que no brille la luz sobre él.
Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.
5 Cúbranlo con oscuridad y sombra de muerte. Una nube negra debería ensombrecerlo. Debería ser tan aterrador como la oscuridad de un eclipse de día.
Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.
6 Borren esa noche como si nunca hubiera existido. No la cuenten en el calendario. Que no tenga día en ningún mes.
Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.
7 “Que en esa noche no nazcan niños, que no se escuchen sonidos de felicidad.
Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.
8 Que la maldigan los que maldicen ciertos días, los que tienen el poder de sacar al Leviatán.
De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.
9 Que sus estrellas de la madrugada permanezcan oscuras. Que al buscar la luz, no vea ninguna, que no vea el resplandor del amanecer
Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;
10 porque no cerró el vientre de mi madre para impedirme ver los problemas.
Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.
11 “¿Por qué no nací muerto? ¿Por qué no morí al nacer?
Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?
12 ¿Por qué hubo un regazo para que me acostara, y pechos para que me amamantaran?
Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?
13 Ahora estaría acostado en paz, durmiendo y descansando
Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;
14 junto con los reyes de este mundo y sus funcionarios cuyos palacios ahora yacen en ruinas;
Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;
15 o con los nobles que coleccionaban oro y llenaban sus casas de plata.
Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;
16 ¿Por qué no fui un aborto, enterrado en secreto, un bebé que nunca vio la luz?
Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.
17 Allí, en la tumba, los malvados no dan más problemas, y los que ya no tienen fuerzas tienen su descanso.
Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.
18 Allí los prisioneros descansan y no escuchan las órdenes de sus opresores.
Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.
19 Tanto los pequeños como los grandes están allí, y los esclavos son liberados de sus amos.
Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.
20 ¿Por qué Dios da vida a los que sufren, a los que viven amargamente,
Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;
21 a los que esperan una muerte que no llega y a los que buscan la muerte más desesperadamente que la caza de un tesoro?
(De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;
22 ¡Son tan increíblemente felices cuando llegan a la tumba!
De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena; )
23 ¿Por qué se da luz a quien no sabe a dónde va, a quien Dios ha cercado?
Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?
24 “Mis gemidos son el pan que como, y mis lágrimas son el agua que bebo.
Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.
25 Porque todo lo que temía me ha sucedido; todo lo que temía me ha sobrevenido.
Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.
26 No tengo paz, ni tranquilidad, ni descanso. Lo único que siento es rabia”.
Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.
