Job 29

1 Job siguió hablando.

Och Job hof åter upp sitt ordspråk, och sade:

2 “¡Ojalá volviera a los viejos tiempos en que Dios me cuidaba!

Ack! att jag vore såsom uti de förra månader, uti de dagar då Gud bevarade mig.

3 Su luz brillaba sobre mí y alumbraba mi camino en la oscuridad.

Då hans lykta sken öfver mitt hufvud, och jag i mörkrena gick vid hans ljus;

4 Cuando era joven y fuerte, Dios era mi amigo y me hablaba en mi casa.

Såsom jag var i min ungdoms tid, då Guds hemlighet var öfver mina hyddo;

5 El Todopoderoso seguía conmigo y estaba rodeado de mis hijos.

Då den Allsmägtige ännu med mig var, och mine tjenare allt omkring mig;

6 Mis rebaños producían mucha leche, y el aceite fluía libremente de mis prensas de aceitunas.

Då jag tvådde min väg uti smör, och hälleberget utgöt mig oljoflodar;

7 Salí a la puerta de la ciudad y me senté en la plaza pública.

Då jag utgick till stadsporten, och lät bereda mig mitt säte på gatone;

8 Los jóvenes me veían y se apartaban del camino; los ancianos me defendían.

Då mig ynglingar sågo, och undstungo sig, och de gamle uppstodo för mig;

9 Los dirigentes guardaron silencio y se taparon la boca con las manos.

Då de öfverste igen vände att tala, och lade sina hand på sin mun;

10 Las voces de los funcionarios se acallaron; se callaron en mi presencia.

Då Förstarnas röst gömde sig undan, och deras tunga lådde vid deras gom.

11 “Todos los que me escuchaban me alababan; los que me veían me elogiaban,

Ty hvilkens öra mig hörde, den prisade mig saligan; och hvilkens öga mig såg, den vittnade om mig.

12 porque daba a los pobres que me llamaban y a los huérfanos que no tenían quien los ayudara.

Förty jag halp den fattiga, som ropade, och den faderlösa, som ingen hjelpare hade.

13 Los que estaban a punto de morir me bendijeron; hice cantar de alegría a la viuda.

Dens välsignelse, som förgås skulle, kom öfver mig; och jag tröstade enkones hjerta.

14 Siendo sincero y actuando correctamente eran lo que yo llevaba como ropa.

Rättfärdighet var min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom var min skrud.

15 Fui como los ojos para los ciegos y los pies para los cojos.

Jag var dens blindas öga, och dens haltas fot.

16 Fui como un padre para los pobres, y defendí los derechos de los extranjeros.

Jag var de fattigas fader, och hvilken sak jag icke visste, den utfrågade jag.

17 Rompí la mandíbula de los malvados y les hice soltar su presa de los dientes.

Jag sönderslog dens orättfärdigas oxlatänder, och tog rofvet utu hans tänder.

18 Pensé que moriría en casa, después de muchos años.

Jag tänkte: Jag vill dö uti mitt näste, och göra mina dagar många såsom sand.

19 Como un árbol, mis raíces se extienden hasta el agua; el rocío se posa en mis ramas durante la noche.

Min säd gick upp af vätsko, och dagg blef öfver min årsväxt.

20 Siempre se me concedían nuevos honores; mi fuerza se renovaba como un arco infalible.

Min härlighet förnyade sig för mig, och min båge förvandlade sig i mine hand.

21 “La gente escuchaba atentamente lo que yo decía; se callaba al escuchar mis consejos.

De hörde mig, och tigde; och vaktade uppå mitt råd.

22 Una vez que yo hablaba, no tenían nada más que decir; lo que yo decía era suficiente.

Efter min ord talade ingen mer, och mitt tal dröp på dem.

23 Me esperaban como quien espera la lluvia, con la boca abierta por la lluvia de primavera.

De vaktade på mig såsom på regn, och uppgapade med munnen såsom efter aftonregn.

24 Cuando les sonreía, apenas podían creerlo; mi aprobación significaba todo el mundo para ellos.

Om jag log till dem, förläto de sig intet deruppå; och torde intet bedröfva mig.

25 Decidí el camino a seguir como su líder, viviendo como un rey entre sus soldados, y cuando estaban tristes los consolaba”.

När jag ville komma till deras handlingar, så måste jag sitta främst; och bodde såsom en Konung ibland krigsfolk, då jag hugsvalade dem som sorgfulle voro.