Job 21
1 Job contestó:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “Por favor, escuchen atentamente lo que digo; eso sería un consuelo que podrían darme.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Tengan paciencia conmigo; déjenme hablar. Después de que haya habladao, pueden seguir burlándose de mí.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 ¿Me estoy quejando de la gente? Por supuesto que no. ¿Por qué no debería estar impaciente?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Mírenme. ¿No están horrorizados? Tápense la boca con la mano en señal de asombro.
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 Cada vez que pienso en lo que me ha pasado me horrorizo y tiemblo de miedo.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 “¿Por qué siguen viviendo los malvados, que envejecen y son cada vez más poderosos?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Sus hijos están con ellos; ven crecer a sus nietos.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Viven en sus casas con seguridad; no tienen miedo. Dios no usa su vara para golpearlos.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 Sus toros siempre crían con éxito; sus vacas paren terneros y no abortan.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 Sacan a jugar a sus pequeños como si fueran corderos; sus niños bailan alrededor.
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 Cantan acompañados de la pandereta y la lira; celebran con la música de la flauta.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 Sin embargo, le dicen a Dios: ‘¡Vete lejos! No queremos saber nada de ti.
Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 ¿Quién se cree el Todopoderoso para que le sirvamos como esclavos? ¿Qué beneficio hay para nosotros si le oramos?’
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
16 Esa gente cree que hace su propia fortuna, pero yo no acepto su forma de pensar.
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 “Cuántas veces se apaga la lámpara de los malvados? ¿Cuántas veces les sobreviene el desastre? ¿Cuántas veces castiga Dios a los impíos en su cólera?
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 ¿Son arrastrados como paja en el viento? ¿Viene un tornado y se los lleva?
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 Algunos dicen: ‘Dios guarda el castigo de la gente para sus hijos’. Pero yo digo: ‘Dios debería castigar a esas personas para que aprendan de ello’.
»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 Que ellos mismos vean su destrucción y beban profundamente de la ira de Dios.
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 Porque no les importará lo que les ocurra a sus familias una vez que hayan muerto.
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 “¿Puede alguien enseñarle a Dios algo que no sepa ya, puesto que él es quien juzga incluso a los seres celestiales?
»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
23 Una persona muere con buena salud, totalmente cómoda y segura.
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 Su cuerpo está gordo por haber comido bien; sus huesos aún son fuertes.
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 Otro muere después de una vida miserable sin haber experimentado la felicidad.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 Sin embargo, ambos son enterrados en el mismo polvo; son tratados de igual manera en la muerte, comidos por los gusanos.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 “Sé lo que piensan y sus planes para hacerme mal.
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 Pueden preguntarme: ‘¿Dónde está la casa del gran hombre? ¿Dónde está el lugar donde viven los malvados?’
I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
29 ¿No le han preguntado a los viajeros? ¿No le prestan atención a lo que dicen?
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 La gente malvada se salva en tiempos de desastre; es rescatada del día del juicio.
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 ¿Quién cuestiona sus acciones? ¿Quién les paga por lo que han hecho?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 Cuando finalmente mueren y son llevados al cementerio, su tumba está custodiada. La tierra de la tumba los cubre suavemente.
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 Todo el mundo asiste a sus funerales; una enorme procesión de gente viene a presentar sus últimos respetos.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 ¿Por qué tratan de consolarme con tonterías? Sus respuestas no son más que una sarta de mentiras!”
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
