Job 19

1 Job respondió:

Därefter tog Job till orda och sade:

2 “¿Hasta cuándo seguirás atormentándome? ¿Hasta cuándo seguirás aplastándome con palabras?

Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?

3 Ya me has humillado diez veces. ¿No te da vergüenza tratarme tan mal?

Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.

4 Aunque haya pecado, ese es mi problema, y no tiene nada que ver contigo.

Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.

5 Te crees mucho mejor que yo, y utilizas mi degradación contra mí.

Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,

6 Pero deberías darte cuenta de que es Dios quien me ha perjudicado, me ha atrapado en su red.

så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.

7 Aunque clamo por ayuda, no obtengo respuesta; aunque grito mis objeciones, no obtengo justicia.

Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.

8 Dios me ha amurallado para que no pueda escapar; ha sumido mi camino en la oscuridad.

Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.

9 Ha despojado mi honor de mí; me ha quitado mi reputación.

Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.

10 Me derriba por todos lados hasta acabar conmigo; ha destruido mi esperanza como un árbol desarraigado.

Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.

11 Su ira arde contra mí; me trata como a uno de sus enemigos.

Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.

12 Las tropas de Dios se reúnen para atacarme. Construyen murallas contra mí. Rodean y asedian mi casa.

Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.

13 “Ha alejado de mí a mis hermanos; todos mis antiguos amigos se han alejado de mí.

Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.

14 Mis parientes me han abandonado; mis amigos íntimos me han olvidado.

Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.

15 Los huéspedes de mi casa y mis sirvientas me tratan como a un extraño; para ellos me he convertido en un extranjero.

Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.

16 Llamo a mi criado, pero no responde. ¡Hasta tengo que rogarle!

Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.

17 Soy repulsivo para mi esposa, y soy repugnante para mis propios hermanos.

Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.

18 Hasta los niños pequeños me desprecian; cuando me pongo de pie se burlan de mí.

Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.

19 Todos mis amigos más cercanos me desprecian, y los que amaba se han vuelto contra mí.

Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.

20 Estoy reducido a piel y huesos, y sobrevivo por el pellejo de mis dientes.

Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.

21 “¡Tengan piedad de mí, amigos míos, tengan piedad de mí, porque Dios me ha abatido!

Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.

22 ¿Por qué me persiguen como lo hace Dios? ¿No se conforman con obtener su libra de carne?

Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?

23 “Quisiera que mis palabras quedaran escritas, registradas en un libro,

Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,

24 o grabadas con pluma de hierro y plomo fundido en la roca para siempre.

ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!

25 “Sé que mi Redentor está vivo, y que por fin subirá al estrado para mí en la tierra.

Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.

26 Aunque mi piel esté destruida, en mi cuerpo Veré a Dios.

Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.

27 Yo mismo lo veré, con mis propios ojos y no con los de otro. ¡El pensamiento me invade!

Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.

28 Ustedes se dicen: ‘¿Cómo podemos hacerlo sufrir para que vea que él es la fuente de sus problemas?’

Men när I tänken: "huru skola vi icke ansätta honom!" -- såsom vore skulden att finna hos mig --

29 Ustedes mismos deberían temer ser castigados por Dios, porque saben que la ira trae el castigo de Dios que acompaña al juicio”.

då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.