Job 18

1 Entonces Bildad, el suhita, tomó la palabra y dijo:

Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

2 “¿Hasta cuándo seguirás hablando, buscando las palabras adecuadas que decir? ¡Habla con sentido común si quieres que te respondamos!

Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.

3 ¿Crees que somos animales tontos? ¿Te parecemos estúpidos?

Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?

4 Te destrozas con tu ira. ¿Crees que la tierra tiene que ser abandonada, o que las montañas deben moverse sólo por ti?

Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?

5 “Es cierto que la vida de los malvados terminará como una lámpara que se apaga: su llama no brillará más.

Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.

6 La luz de su casa se apaga, la lámpara que cuelga arriba se apaga.

Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.

7 En lugar de dar pasos firmes, tropiezan, y sus propios planes los hacen caer.

Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.

8 Sus propios pies los hacen tropezar y quedan atrapados en una red; mientras caminan caen en un pozo.

Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;

9 Una trampa los agarra por el talón; un lazo los rodea.

snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;

10 Un lazo se esconde en el suelo para ellos; una cuerda se extiende a través del camino para hacerlos tropezar.

garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.

11 El terror asusta a los malvados, los persigue por todas partes, les muerde los talones.

Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.

12 El hambre les quita las fuerzas; el desastre los espera cuando caen.

Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.

13 La enfermedad devora su piel; la enfermedad mortal consume sus miembros.

Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.

14 Son arrancados de los hogares en los que confiaban y llevados al rey de los terrores.

Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.

15 La gente que no conoce vivirá en sus casas; el azufre se esparcirá donde solían vivir.

I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.

16 Se marchitan, las raíces abajo y las ramas arriba;

Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.

17 el recuerdo de ellos se desvanece de la tierra; nadie recuerda ya sus nombres.

Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.

18 Son arrojados de la luz a las tinieblas, expulsados del mundo.

Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.

19 No tienen hijos ni descendientes en su pueblo, ni supervivientes donde solían vivir.

Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.

20 La gente de occidente está horrorizada por lo que les sucede. La gente del oriente está conmocionada.

Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.

21 Esto es lo que ocurre con las casas de los malvados, con los lugares de los que rechazan a Dios”.

Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.