Job 16

1 Entonces Job respondió:

Därefter tog Job till orda och sade:

2 “Ya he oído todo esto antes. ¡Son consoladores que sólo causan problemas!

Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

3 ¿No cesarán sus discursos que son como el viento? ¿Qué les molesta tanto como para que tengan que responderme?

Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

4 Podría hablar como si ustedes estuvieran en mi lugar, encadenando palabras para criticarlos, ridiculizándolos con un movimiento de cabeza.

Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

5 Podría edificarlos con mi boca diciendo palabras; el movimiento de mis labios aliviaría su dolor.

Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

6 Para mí, si hablo no se alivia mi dolor, y si no hablo el dolor sigue ahí.

Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

7 “Dios, me has agotado. Has destruido a toda mi familia.

Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

8 Me has hecho marchitar, lo cual es un testimonio contra mí; mi cuerpo delgado atestigua contra mí.

Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

9 Me ha desgarrado en su cólera; en su hostilidad ha rechinado los dientes contra mí; mi enemigo me atraviesa con su mirada feroz.

I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

10 La gente me mira con la boca abierta, me abofetean en las mejillas para burlarse de mí, se agolpan a mi alrededor para atacarme.

Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

11 Dios me ha entregado a la gente malvada; me ha arrojado en sus manos.

Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

12 “Yo vivía en paz y él me hizo pedazos. Me agarró por el cuello y me hizo pedazos. Me ha convertido en su blanco.

Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

13 Sus arqueros me rodean. Sus flechas atraviesan mis riñones sin piedad. Derrama mi hiel por el suelo.

från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

14 Como un muro me derriba, brecha tras brecha, se abalanza sobre mí como un guerrero.

Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

15 He sembrado tela de silicio para cubrir mi piel; mi fuerza yace rota en el polvo.

Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

16 Mi cara está roja de tanto llorar y sombras oscuras rodean mis ojos,

Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

17 aunque no he hecho nada malo y mi oración es pura.

Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

18 “Tierra, no cubras mi sangre. Que mi grito no encuentre lugar para esconderse.

Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

19 Mira, ahora mismo mi testigo está en el cielo; el que habla por mí está en las alturas.

Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

20 Mis amigos me desprecian, pero mis ojos derraman lágrimas ante Dios.

Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

21 Quiero que mi testigo hable por mí ante Dios como quien habla por su amigo.

Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

22 Porque dentro de pocos años andaré por ese camino del que no volveré”.

Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.